Skånska rapsfält
Har framkallat en filmrulle som har suttit i Yashican i ungefär ett år. Det är alltid lika spännande att se vad som glömmer sig kvar.
I september hittade jag en sliten Konica i ett glasskåp på Erikshjälpen och fotobutiken dömde ut ljusmätaren när jag bytte batterier. Men idag kom första rullen! Det är något visst med analoga kameror. Ljudet när man drar fram rullen, osäkerheten kring om motiven klarar sig hela vägen till papperskopior och att sedan överraskas för att man glömt vad som fotograferats. Så, datorsalsdagar, tittar på kortserien Bletchley circle (ligger kvar på svtplay i några veckor till), tittar slut på hjärtknipande Mitt så kallade liv och köper hem små semlor för att lindra eventuella tentaplågor.
Från fina dagar med plump-och-semmel-rast.
Erik har varit så snäll och fixat lite med sidan. Förhoppningsvis så ska det gå bättre att kommentera (prova gärna så jag vet om det fungerar) och galleriet är nu ordnat efter uppdrag och vanliga teckningar. Tack för hjälpen!
Allt är nostalgi. Kläderna ligger i en veckohög i en öppen resväska, möbler står uppställda längs med väggarna och det ekar när man pratar. Folk är snälla och ger mig smörgåstårta och kramar. Z tipsar om lejonmusik (tänker att det känns som att man är ett lejon när man mimar med). Så kommer yashicabilder som är tagna för länge sedan, hundra fikor att minnas när alla är lite för långt borta.
Fler bilder från pappas gamla kamera. Nu blir det till att framkalla yashicarullen – fylld av glömda fikor.
Blandade bilder från senaste olympusrullen