Browsing Tag

Faktabok

Böcker

The making of Fantastic Mr. Fox

September 4, 2016

TheMakingOfFantasticMrFox-emmahakansson.seTheMakingOfFantasticMrFox2-emmahakansson.se TheMakingOfFantasticMrFox3-emmahakansson.se TheMakingOfFantasticMrFox4-emmahakansson.seTheMakingOfFantasticMrFox5-emmahakansson.seFör någon vecka sedan tipsade jag om The making of Fantastic Mr. Fox av Michael Specter, som visar hur Wes Andersons film Fantastic Mr. Fox blev till. Jag ville bara visa lite mer av boken! Filmen är alltså gjord med hjälp av dockor och stopmotionteknik. Boken innehåller fotografier på Roald Dahls skrivarstuga, manusanteckningar, intervjuer med bland annat Wes Anderson och Jason Schwartzman, tidiga teckningar på djur och den omdiskuterade formen på deras byxor, småskalig rekvisita, räviga färgskalor och bilder från inspelningarna… Det är en väldigt rolig bokbläddring!

Kommentera
Böcker

Ett år av magiskt tänkande

June 28, 2016

Ett år av magiskt tänkande

Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion är en gripande redogörelse av en sorgeprocess. Året är 2003. Det är dagen innan nyår och Joan Didions och John Gregory Dunnes dotter ligger i koma. Paret har precis kommit hem från sjukhuset, och där och då, under middagen, drabbas Gregory av en hjärtattack och dör.

”Livet förändras snabbt. Livet förändras på ett ögonblick. Man sätter sig ner för att äta middag och livet som man känner det tar slut. Frågan om självmedlidande.” (7)

Dessa var de första ord som Joan Didion skrev efter dödsfallet.

Den här boken är författarens försök att förstå den tid som följde, förstå vad som hänt. Det är minnen av ett liv tillsammans, kartläggningar av mannens sista dagar, medicinska studier, poesi och en tung overklighetskänsla. Det är ett försök att få grepp om vad döden är och vad sorgen innebär. Och att mitt i sorgen samtidigt behöva hantera dotterns kritiska tillstånd. Ett år av magiskt tänkande är en både saklig och hjärtskärande bok om hur bräckligt livet är. En berättelse att bli klokare av och finna tröst i.

”Sorg är någonting annat. För sorgen finns inget avstånd. Sorgen kommer i vågor, i häftiga utbrott, i plötslig klarsynthet som gör en knäsvag och förblindar synen och utplånar livets vardaglighet.” (32)

”Jag hejdade mig i dörren till rummet.
Jag kunde inte ge bort resten av hans skor.
Jag stod där en stund, innan jag förstod varför: han skulle behöva skor om han kom tillbaka.” (42)

”Folk som nyligen har förlorat någon har ett speciellt utseende, ett utseende som kanske bara känns igen av dem som sett samma uttryck i sina egna ansikten. Jag har lagt märke till det hos mig själv och har nu noterat det hos andra. Det är ett extremt sårbart utseende, det är naket och öppet. Det ser ut som om de kommit ut i dagsljuset med förstorade pupiller direkt från ögonläkaren eller som om de haft glasögon och plötsligt tvingats ta av dem. Personer som har förlorat någon ser nakna ut för att de tror själva att de är osynliga. Under en period kände jag mig osynlig, okroppslig. Det var som om jag hade gått över en av de där mytiska floderna som skiljer de dödas rike från de levandes, gått till en plats där jag bara kunde ses av personer som själva nyligen blivit kvarlämnade.” (82-83)

”Jag förstår varför vi försöker hålla de döda levande: vi försöker hålla dem levande för att vi ska kunna behålla dem hos oss.
Jag förstår också att om vi själva ska kunna leva kommer det en punkt då vi måste avstå från de döda, låta dem gå, låta dem vara döda.
Låta dem bli fotografiet på bordet.” (252)

Och upprepandet boken igenom, som ett mantra. Det som inte går att förstå.

”Och sedan – borta.”

 

2 kommentarer
Böcker

Fantastiska fakta om djur

June 17, 2016

FantastiskaFaktaOmDjur1FantastiskaFaktaOmDjur2 FantastiskaFaktaOmDjur3
Djur alltså! <3 I den här magiska lilla boken har Maja Säfström samlat sina favoritdjur och alla knäppa saker de gör och är. Tex kor, som bara kan drömma om de ligger ned, och pingviner, som skrattar om man kittlar dem. En mycket bra bok att sitta och fnissa och förundras över eller att ge bort i present!

Kommentera
Böcker

Sverige: en (o)besvarad kärlekshistoria

April 12, 2016

Sverige-EmmaHåkansson

Så vill jag tipsa om en viktig antologi – Sverige: en (o)besvarad kärlekshistoria, redaktörer Lejla Hastor och Nivin Yosef. Boken består utav en samling korta texter av första generationens svenska kvinnor, som växt upp och nu lever och verkar i Sverige. Om deras upplevelser av en dubbel identitet, minnen av ett tidigare hem och den allt för vanliga och distansskapande frågan ”Var kommer du ifrån, egentligen?”. Berättelser om att försöka passa in och om att göra motstånd. Det är deras berättelser, som tidigare inte fått så mycket utrymme i historieskrivningen. Det är deras Sverige.

Här kan man läsa min vän Elnaz fantastiska text ”Åtta sorters kakor”. <3

”För jag förstår, hans uppväxt är linjär och hans vokabulär innehåller inte några minerade ord. Han frågar ibland om ljudet av granaterna, de svarta gardinerna och de gömda kassettbanden i tvättmaskinen. Mitt förflutna berikar honom. ”Du föddes mellan en revolution och en flykt”, säger han. ”Och åren däremellan, ett krig som aldrig ville ta slut.” Jag kan även den här leken utantill.” – Elnaz Baghlanian

1 kommentar
Böcker

Bildhuggarens dotter

January 13, 2016

BildhuggarensDotter

Bildhuggarens dotter är Tove Janssons barndomsskildring från 1968. Det är fint att hitta små pusselbitar som sedan återkommer i  hennes romaner, till exempel förtjusningen över en riktigt bra och ruggig storm.

“Det var milda och melankoliska sånger om saker som bara fortsätter och fortsätter och som ingen kan göra nånting åt.”

(Efter en livlig kväll:) “På morgonen är det mycket viktigt att inte börja städa för tydligt. Och om man släpper in sorglig frisk luft kan vem som helst bli förkyld eller nedstämd. Det viktiga är att göra skarven till en ny dag mycket långsam och vänlig. Saker blir annorlunda i dagsljus och om skillnaden är för häftig kan det förstöra allt. Man måste kunna gå omkring ifred och känna efter och undra vad det är man egentligen längtar efter.”

“Det som kommer närmast är Fanny som är sjuttio år och samlar stenar och snäckor och döda djur och sjunger innan det blir regn.”

“Över hela hamnen och torget vilar en stämning av hot och förtrollning.”

“För att en skog ska bli tillräckligt stor tar man inte med trädtopparna och ingen himmel. Bara raka, mycket tjocka stammar som stiger rätt upp.”

 

Andra böcker om och av Tove Jansson:
Tove Jansson: arbeta och älska
Anteckningar från en ö
Vem ska trösta knyttet?
Sommarboken

1 kommentar
Böcker

Regnet luktar inte här

November 4, 2015

Regnetluktar

“En betydande del av Irak är öken av rödsand. När stormarna drar in över städerna, jordarna, åkrarna och floderna lägger sig en tjock röd dimma över himlen.
När det sedan regnar lägger sig sanden, och ur den frigör sig den ljuvligaste lukt jag vet: lukten av fotogen, gasol och regn som ömsint parar sig med den varma doften av jasminblommor. Men i Sverige … Regnet luktar inte här. Mossan doftar. Barren, stenarna, löven doftar. Men inte regnet. Och det är ingen liten sak. Den som inte har en doft, eller ett berg, en gata, ett torg, ett bibliotek, en kyrka, en moské, ett bageri att längta till kommer aldrig att förstå det. Bara den som flytt från sina floder, sina sjöar, från sin säng, familj, skola, vänkrets och från sitt hantverk kan förstå vad jag menar.” (s 132-133)

Kommentera
Böcker

Anteckningar från en ö

July 7, 2015

AnteckningarFrånEnO-EmmaHI Anteckningar från en ö får man följa Tove Janssons och Tuulikki Pietiläs liv från en ö i den finska skärgården. Från tältdrömmar om en liten stuga till husbygge och vidare till den sista sommaren på ön. Mysig läsning, särskilt om man inte kan få nog av Tove Janssons havsbeskrivningar. Boken är som en loggbok över ölivet samt innehåller Tuulikkis naturmålningar.

“Vi drömde om hur stugan skulle se ut. Rummet skulle ha fyra fönster, ett i var vägg. I sydost gav vi plats för de stora stormarna som rasar tvärs över ön, i öster får månen spegla sig i gloet och i väster finns en bergvägg med mossa och stensöta. Norrut måste man kunna hålla utkik för att se vad som kommer åkande och hinna vänja sig.” (15)

“Alla mänskor vet ju att i Finland ska varje stuga ha en “kotipihlaja”, en hemrönn vid knuten, det hör till och är ett tecken på frid och sammanhållning. Vår husrönn är öns enda träd. När rönnen var liten splittrades den av sprängsten, men tog sig och förgrenade sig med Rosa rugosan och bildade en djungel, inte stor, men tät. Innan jag blev stel i benen brukade jag åla mig in i djungeln för att få vara osynlig i ett utrymme som var genomgående grönt och utan en skymt av havet. Ibland kom katten efter men vi störde aldrig varandra.” (70)

“Det kan hända att man blir tyst av att bo länge på tumanhand, i varje fall på en ö. Det man säger har mest bara att göra med vardagens gång och om vardagen går som den brukar säger man ännu mindre. När det blev för tyst gick jag ut på backen och om inte måsarna skrek halsen av sig hade man åtminstone vind och väder som höll liv, och nångång i absolut bleke kunde man lyssna sig till det omärkliga oavbrutna skeendet nere på marken, under rönnen eller verandabryggan och isynnerhet på natten. Och i dimma ropade båtarna.” (82)

 

1 kommentar
Böcker

Denna dagen, ett liv

May 25, 2015

DennaDagenEttLiv
Denna dagen, ett liv är en väldigt fin biografi över Astrid Lindgrens liv och författarskap. Det handlar om familjen, om att höja barnbokens status och värna om barnens väl, om krig och politik, om djurens rättigheter, om ensamhet och om döden. Astrid Lindgren, hon var klok hon.

“Människan har ett bräckligt litet värn mot vad livet kan hitta på att slå till med, om hon inte lärt sig vara ensam. Det är nästan det viktigaste som finns.” (s 16)

“Vad som inte är livets mening vet jag. Att samla pengar och prylar och grejer, att leva kändisliv och fina upp sej på damtidningarnas kändissidor, att vara så rädd för ensamhet och tystnad att man aldrig hinner i lugn och ro tänka efter: Vad gör jag med min korta stund på jorden?” (s 5)

Om barnlitteratur: “Om det är konstnärligt riktigt gjort, ska en berättelse också kunna tala allvar om död, och det får barna, banne mig, finna sig i. Döden och kärleken är det stora som människan upplever, det intresserar alla åldrar. Man ska inte skrämma barn till ångest, men de behöver likaväl som en vuxen uppröras av konst. Man måste riva upp en själ som eljest sover, alla behöver ibland gråtas och förskräckas.” (s 304)

Och framöver vore det roligt att läsa hennes krigsdagböcker som nyss kommit ut, samt läsa om hennes barnböcker. Detta liksom:

“Varför kunde man inte hela livet igenom bevara den där förmågan att uppleva jord och gräs och regnsus och stjärnhimlar som salighetsliv?” Melker ur: Vi på Saltkråkan

“Om inte döden vore så svår så svår, och om vi inte vore så små och ensamma.” ur: Mio min Mio

“‘Söstra mi’, sa Birk. Ronja hörde det inte, men hon såg det på hans läppar. Och fastän ingen av dem kunde höra ett ord, talade de med varann. Om sådant som måste säjas innan det var för sent. Om hur bra det var att älska någon så att man inte behövde vara rädd ens för det svåraste, det talade de om fast ingen av dem hörde ett enda ord.” ur: Ronja Rövardotter

4 kommentarer
Böcker

Atlas över avlägsna öar

March 11, 2015

atlas1atlas2

Judith Schalansky växte upp med att bläddra och drömma sig bort i kartböcker. Hur hon drog med pekfingret över sidorna, landade i främmande länder. Senare förstod hon att världsatlaser ger en skev bild av verkligheten och att den tvådimensionella kartan bara är en tolkning av världen.

Det finns en lång rad öar som ligger så långt från sitt fädernesland att de inte längre får plats på nationskartorna. För det mesta lämnas de då helt enkelt utanför; ibland får de ta plats i den kartografiska utdragssoffan: inpressade i en inramad ruta, uppträngda i hörnet, med egen skala, men utan information om deras faktiska läge. Så blir de fotnoter till fastlandet, i någon mening oumbärliga, men samtidigt mycket intressantare än den tunga, kontinentala korpusen. (s. 13)

Schalansky skriver: “Det är hög tid att vi börjar räkna kartografin till poesin och erkänner att atlasen hör till skönlitteraturen” (s. 22), och boken består så av nedslag på avlägsna eller bortglömda öar. Det är öar som är så små att även när man står mitt på ön så kan man höra havet, det är öar som ingen människa någonsin varit på och det är öar som långsamt sjunker ned i Stilla havet. På somliga öar bor endast enstaka pälssälar medan det på andra öar bor hundratals människor som lever efter olika förutsättningar och samhällssystem. Det är expeditioner, kolonialism, karga landskap och vilda hav.

Schalansky menar att hon delar sin fascination för avskurna platser med en sjöman, George Hugh Banning, som i början på 1900-talet seglade och drömde om att lida skeppsbrott, någonstans, varsomhelst, “bara det var en på en gudsförgäten plats omgiven av vatten” (s. 14).

Boken känns som ett titthål mot världen, haven, öarna och gör en hemskt nyfiken på att lära sig mer eller fara på milsvida äventyr.

Kommentera