Böcker

Den stora vännen

July 9, 2017

Den stora vännen - Ylva Karlsson o Eva Lindström 1 Den stora vännen - Ylva Karlsson o Eva Lindström 2 Den stora vännen - Ylva Karlsson o Eva Lindström 3

Bara det när kroppen har blivit ett bo av längtan, och vad det kan innebära att ge sig efter det en längtar efter. I Den stora vännen av Ylva Karlsson och Eva Lindström möter vi Caio, som så gärna vill ha en blåval som vän. En kväll får hon syn på en från strandkanten. Hon försöker få kontakt med valen, men den svarar inte utan simmar iväg från stranden, allt längre ut i havet. Caio kan inte missa sin chans. Hon hoppar ned i en båt och ror efter. Men havet kan vara en farlig plats för en ensam liten person i en båt, och snart blir vågorna allt högre…

Den stora vännen är en ömsint berättelse om vänskap och hav. Lindströms bilder fyller hela uppslagen – vilket ger en känsla av att havet bara fortsätter och fortsätter i det oändliga. Stora penseldrag tillsammans med tunna blyertsstreck medför både fart och skörhet till berättelsen.

Kommentera
Böcker

Väggen

July 5, 2017

Jag har precis läst Marlen Haushofers Väggen. Bokens huvudperson är på semester i en jaktstuga i en liten bergsby i Österrike. En morgon, när hon ska gå och leta efter sitt resesällskap som gått till byn på kvällen men på morgonen ännu inte kommit tillbaka, stöter hon in i en vägg. En hård genomskinlig vägg – som inte går att ta sig förbi. Väggen skiljer jaktstugan och den omgärdande naturen från resten av världen. Snart upptäcker hon att alla människor och djur hon ser på andra sidan väggen är förstelnade, döda. Hon förstår inte vad som har hänt, bara att det måste vara något förfärligt. Hennes sällskap kommer aldrig att komma tillbaka.

Som tur är har hon jakthunden Lo vid sin sida. Och ganska snart ansluter en katt och en ko. Djuren gör henne låst vid jaktstugan, men ger henne också mening med den svårfattliga tillvaron. De bildar en brokig liten familj och hon gör sitt bästa för att skydda dem från stormar, rovdjur och svält. Med hjälp av en bondepraktika som hon hittar i stugan lär hon sig hur en odlar potatis, slår hö och reder sig själv. Det står mindre om hur sårbar en blir när en älskar och ömmar.

Boken är huvudpersonens redogörelse för tiden innanför väggen, hennes försök att minnas och hålla ensamheten och rädslorna i schack. Det är mest ganska långsamma vardagsbeskrivningar: hon harvar sig fram, sover oroligt eller tungt och försöker leva i symbios med naturen. Händerna blir såriga och hårda. Och med tiden tänker hon allt mer sällan på väggen.

Hela texten är skriven i ett enda flöde. Det finns ingen luft mellan styckena, ingenstans att stanna.

“Jag har påbörjat detta projekt, så att jag inte ska stirra ut i skymningen och känna mig rädd. För jag är rädd. Från alla håll kommer rädslan krypande, och jag vill inte vänta tills den är framme och övermannar mig. Jag tänker skriva tills det blir mörkt, och detta nya och ovana arbete kommer att göra mig trött, tom och sömnig i huvudet. Morgonen är jag inte rädd för, bara de långa, mörka eftermiddagarna.” (s 7)

Kommentera
Böcker

Tjänarinnans berättelse

June 20, 2017

Tjänarinnans berättelse - Margaret Atwood

Mitt under första säsongen av The Handmaiden’s Tale började jag läsa Margaret Atwoods bok, Tjänarinnans berättelse (1985) som tv-serien bygger på.

Tjänarinnans berättelse är en dystopisk berättelse över ett USA som förvandlats till det kristet fundamentalistiska Gilead, där kvinnorna förlorat sina rättigheter. Miljöförstöring och gifter har gjort att  barnafödandet minskat drastiskt, och de kvinnor som har chans att bli gravida, Tjänarinnorna, tvingas in som barnaföderskor i barnlösa hem.  De som inte är användbara, de som inte fogar sig förpassas till Kolonierna. En av alla dessa Tjänarinnor är Offred. Det är Offreds berättelse vi följer i boken, blandat med tillbakablickar till ett liv innan allt föll samman. Och med ett litet litet, skakande hopp om att det kommer ett efteråt.

“Jag är sorgsen nu, vårt sätt att prata är oändligt sorgset: bleknad musik, bleknade pappersblommor, sliten satin, ett eko av ett eko. Alltihop borta, inte möjligt längre.” (s. 296)

Kronologin skiljer sig en del mellan boken och tv-serien, och vissa saker drabbade eller genomfördes av andra karaktärer, så det var lite rörigt att läsa och titta samtidigt. Boken känns dessutom mycket mörkare – det finns färre ljusglimtar, mindre motstånd.

“Jag önskar att den här historien vore annorlunda. Jag önskar att den var mer civiliserad. Jag önskar att den visade mig i en bättre dager, om inte lyckligare så åtminstone aktivare, mindre villrådig, mindre oroad av bagateller. Jag önskar att den handlade om kärlek, eller om plötsliga insikter av stor betydelse för ens liv, eller rentav om solnedgångar, fåglar, slagregn, eller snö.” (s. 301)

Det är en fruktansvärd, obehaglig och skrämmande läsning/tittning. Och mycket fängslande.

2 kommentarer
Böcker

Gröngölingen är på väg

May 28, 2017

GröngölingenÄrPåVäg-BarbroLindgren

Barbro Lindgrens Gröngölingen är på väg: dikter för barn och andra innehåller texter för de flesta av de tillfällen i livet då en kan behöva luta sig mot något skrivet. När det är svårt att hitta egna ord. Dikterna handlar om naturen och djuren och om hur små barn luktar. Om att finnas till, att åldras och att dö.

Den här, “Längst inne i mitt huvud”, tycker jag är så trösterik… som lite, lite vadd runt sorgen.

GröngölingenÄrPåVäg2-BarbroLindgren

1 kommentar
Böcker

Tre och Natten

May 25, 2017

Tre-PerNilsson&LisenAdbåge och Natten-SaraVillius&MariKanstadJohnsen

Här är tips på två nya bilderböcker med lekfullt tilltal och knäppa härliga bilder: Tre av Per Nilsson och Lisen Adbåge samt Natten av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen.

Tre-PerNilsson&LisenAdbåge Tre-PerNilsson&LisenAdbåge

I Tre är berättaren väldigt framträdande. Hen berättar först att Jonatan har tre ben och tre fötter – för att på nästa sida rätta sig själv: “Nej, nu sa jag fel.” Ganska busigt! Tycker om att illustrationerna skiljer sig åt från en sida till en annan, påståendesidan är avskalad och enfärgad och saktar ned tempot något, för att sedan bryta ut i många färger och detaljer.

Natten-SaraVillius&MariKanstadJohnsenNatten-SaraVillius&MariKanstadJohnsenNatten-SaraVillius&MariKanstadJohnsen
I Natten får en många tillfällen att låta som en vind (= bra grej!). Det är natt och kallt och läsaren gör nedslag i mörkret: månen lyser, räven smyger och en flicka är vaken sent och bakar blåbärspaj. Berättelsen är uppbyggd kring frågor som: “Vad gör månen?”, “Var är månen?”, “Vem lyser månen på?” vilket kan skapa mysig  tillsammansläsning. Och har inte ugglan som lyssnar efter mat tidernas bästa min?

Kommentera
Böcker

Kostym

May 21, 2017

Kostym-NinniHolmqvist

Kostym är Ninni Holmqvists debut från 1995. Boken består av fjorton noveller om fjorton olika kvinnor. Novellerna tar upp teman som identitet, svårigheterna med att kommunicera och vara nära en annan människa. Om längtan och om att tillhöra. Några av mina favoriter är “Hundarna”, “Katten” och “Om svanars känslor”.

“Hundarna” handlar om Iris som är på en främmande plats, med kokospalmer, kackerlackor och bungalows. I närheten finns också massor av vildhundar, som skäller och morrar åt Iris för att hon inte hör hemma där. Tillbaka i bungalowen lyssnar hon på radio, utan att förstå språket. Så detta:

“Om någon hade kommit förbi och frågat henne varför hon slösade bort tid på att lyssna på ett språk som hon inte förstod skulle hon kanske ha svarat att hon övade sej i just detta: att lyssna utan att förstå.” (ur: Hundarna s. 12)

Novellen “Katten” handlar om en katt som följer med jaget hem och blir där. Katten kallas Katten, och kommer och går som den vill (till jagets förtret).

“Jag letar efter någon som jag kan röra som om det vore självklart och inte betydde något särskilt. Jag letar efter någon som inte måste komma som inte måste gå.” (ur: Katten s. 58)

“Om svanars känslor” handlar om ett jag som är ganska avigt och ensamt. Hon har på sig en fårskinnskappa som luktar illa i solen. Folk flyttar sig när hon kommer i närheten. En dag hamnar hon bredvid en kvinna som visar sig sakna luktsinne…

“Ibland när jag sitter hemma bak fördragna gardiner händer det att jag rör tv-n för att skaka hand med någon av de medverkande. Det är då jag får stötar av statisk elektricitet. Ibland kysser jag tv-n. Den smakar glas och damm.” (ur: Om svanars känslor s. 199)

Jag använde Kostym på ett av bibliotekets novellkaféer, och den passade mycket bra att högläsa ur. Novellerna är lagom långa, överraskande och har ett vackert språk. De är både vemodiga och humoristiska.

Ett annat boktips av Ninni Holmqvist: Något av bestående karaktär

 

Kommentera
Böcker

Ormbunkslandet

May 7, 2017

Ormbunkslandet-Elin Bengtsson

Ormbunkslandet av Elin Bengtsson handlar om att vara för nära någon en inte får, någon en växt upp med, med en likadan kropp av stål och huvudet fullt av samma påhittade, hemliga världar. Syskonen Margit och Mika är oskiljaktiga, har alltid varit. Någon gång under uppväxten har de börjat utforska varandras kroppar – de vet att det är förbjudet, men de kan inte låta bli. De träffas och gömmer sig under stora ormbunksfält i närheten av deras hem, eller kysser varandra i redskapsförrådet.

”I skogen bakom huset sträcker sig gigantiska ormbunkar mot himlen. Ingen kan upptäcka oss under plymerna, vi är två mossiga stenar på marken. Vi plockar ormbunkar och sätter dem på huvudet som kronor. Vi är regenter över fåglar, ekorrar och gammalt skräp, satta att råda över Ormbunkslandet i evighet.” (s 31)

”En psykoterapeut eller en journalist från en snaskig kvällstidning skulle haka upp sig på allt som har med sex att göra. Jag slår vad som att det skulle vara det enda de frågade om. De skulle inte vara det minsta intresserade av Ormbunkslandet, av att ligga stilla på rygg med armar som snuddar och prata om de nationella proven eller om vilka vi ska vara när vi glider in i den andra världen igen.
De skulle fråga så mycket om sex att det skulle börja snurra i huvudet och jag hetsigt skulle börja svara vad som helst bara för att få dem att sluta. Trots att sex vore långt ifrån det första jag skulle tänka på om någon frågade mig om Mika. Jag skulle tänka på ormbunkar, fantasier, att komma någon så nära som det bara går, på övningar i att härdas. Ändå är jag säker på att allt som någonsin varit vi skulle krympas ner till en hög med gamla dynor på golvet i Redskapsförrådet.” (s 98)

Men en dag säger Mika att de måste sluta. Det går inte längre. De måste komma ifrån varandra. Han lämnar hemmet och Margit för att göra lumpen. Margit står inte ut med ensamheten och saknaden över det som var de, hon klarar inte av att vara hemma utan Mika. Så hon rymmer till Malmö utan att känna någon, utan att ha något jobb eller någonstans att bo, med bara några månader kvar till studenten.

Snart träffar hon Ina och Paco, och flyttar in i deras kollektiv. Här får hon en ny tillvaro, fylld av Möllan, havet, demonstrationer och politiska diskussioner. Och Margit går i demonstrationstågen och ropar med de andra att ”All kärlek är fin” men vet samtidigt att allt skulle förstöras om hennes och Mikas kärlek kom fram. Hon vaktar sig och gör allt för att det inte ska avslöjas, samtidigt som hon känner sig hemskt ensam med sin hemlighet.

”Jag undrar om ensamhet alltid är något man känner i relation till andra människor. Nyckeln ligger tung och taggig i byxfickan, snart ska jag vrida om den i låset, få syn på Ina och Paco i köket med glas och tallrikar, mumla hej och sen gå in till mig. Ligga på rygg på madrassen med händerna hårt knutna och höra rösterna och kaffebryggaren, tänka att de pågår överallt, olika slags tillsammans, att rummet är en rymdfarkost, att jag är en partikel i världsrymden, en tyngdlös svävande stålfjäder. Att gravitation inte gäller mig, att ingenting gäller mig. Eller om ensamhet är något som redan finns i kroppen, som ett hål där andra har lungor.” (s 148)

Ormbunkslandet är en poetisk skildring av att växa upp, incest, att vilja vara nära och tillhöra. Om sökandet efter en plats att känna sig hemma på.

Kommentera