Böcker

Ålevangeliet

August 27, 2019

Senaste läsningen: Ålevangeliet av Patrik Svensson. Om ålen och all den ovisshet som omger den. Som människor har försökt att förstå sig på ända sedan Aristoteles tid, men som fortfarande är ett mysterium. Hur mycket kring ålarna är “troligtvis”, “sannolikt”, och då faktumet kvarstår – ingen ål har observerats av en människa i Saragassohavet där de ändå måste födas. Ingen människa har sett hur ålen fortplantar sig. Men man vet att de simmar hundratals mil, lever sedan ett långt och ensamt liv på en liten yta för att slutligen simma tillbaka mot Saragassohavet för att fortplanta sig och dö.

”Varje ål söker ensam sin plats i världen, arvlös och existentiellt utelämnad.
          Kanske är det ett öde som är lättare att identifiera sig med än laxens förutbestämda och osjälvständiga livsförlopp. Och kanske är det därför ålen, med sin gåtfulla otillgänglighet, förbli en så fascinerande varelse. För det är lättare att identifiera sig med någon som också bär på hemligheter, någon som inte är omedelbart uppenbar med vem hon är eller var hon kommer ifrån. Det fördolda i ålen är också det fördolda i människan. Och att ensam söka sin plats i världen, det är väl i slutändan den mest allmänna av alla mänskliga erfarenheter.” (149)

Det är också en berättelse om författaren och hans pappa, som hade ålfisket som en gemensam fristad i världen. I tystnaden, månmörkret. I bruset av ån.

”Saragassohavet är världens ände, men också alltings början. Det är ju det som är den stora uppenbarelsen. Även de gulbleka ålar jag och pappa drog upp ur ån under sena augustinätter hade alla en gång varit pilträdslöv som drivit sexhundra eller sjuhundra mil från en främmande och sagoliknande plats långt bortom allt jag kunde föreställa mig. När jag höll dem i handen och försökte se dem i ögonen kom jag nära något som överskred den kända världens gränser. Det är så ålfrågan drabbar en. Ålens gåtfullhet blir ett eko av de frågor alla människor har inom sig: Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Vart är jag på väg?” (83)

Och det handlar om naturens tillstånd. Om haven, klimatförändringarna, människans påverkan. För ålarna dör ifrån oss. Precis som många arter dött ifrån oss tidigare. Och det går fort.

”’Dom är märkliga, ålarna’, sa pappa. Och han verkade alltid lite förtjust när han sa det. Som om han behövde det gåtfulla. Som om det fyllde något slags tomrum i honom. Och jag lät det övertyga även mig. Jag bestämde mig för att man finner det man vill tro på när man behöver det. Vi behövde ålen. Tillsammans hade vi inte varit desamma utan den.” (220)

Så fängslande och existentiell läsning, skrivet med vackert porlande språk. En faktabok om ålar som rörde mig till tårar, bara det.

Animationer, DIY

Keramik

August 25, 2019

I veckan ska jag börja min tredje termin i keramik. Här är lite skålar och skulpturer som jag gjort tidigare! Har mest använt kavling och tumning och glasyrer, men sista gången upptäckte jag engober (översta bilden). Hej alla framtida djurkompisar!

Animationer, Bibliotek

Rönnbärsvän

August 15, 2019

En liten torsdagsgubbe
tittar stillsamt ut
han ser att löven gulnar
och längtar sommar’ns slut

Han går emellan träden
där trasten sjunger än
han hjular över bäckar
han är en rönnbärsvän

Gjord för Lunds stadsbibliotek

Böcker

Dyksommar

August 14, 2019


Sensommarens absolut vackraste bok… 

”När jag ser upp står någon och tittar på mig.
Det är Sabina.
Hon har en baddräkt under rocken.
’Ska vi simma’, säger hon.
Var skulle vi simma här?
Jag ser mig omkring. 
Kräkrosa tapeter, ledsna människor, kaffekoppar, men inget hav.”

Jag kan inte komma på någon ljuvligare kombination av berättare än Sara Stridsberg och Sara Lundberg. Och nu finns deras Dyksommar. Den andas Beckomberga och Happy Sally och den räds inte allvaret trots att den vänder sig till barn. Om en pappa som är sjuk och inte vill leva längre, och om en dotter som väntar på att han ska vilja och kunna komma hem igen. Så fin ton, och Sara Lundbergs bilder är som vanligt bedövande vackra.

(Delvis saxat från bibliotekets Instagram)

Böcker

Jag for ner till bror

August 12, 2019

Den här! Smalångers glesbygd. En som återvänder. Relationerna, hemligheterna, ryktena. Det som gör ont och det som är viktigt. Debuten Jag for ner till bror av Karin Smirnoff. Språket som en fors rakt genom kroppen.

”Vi vände och gick tillbaka. Böjda mot vinden som barn på ett frostmofjäll.
Han bodde i närheten och hette john.
Jag heter jana sa jag och ska besöka min bror.
Och din bror heter bror sa han. Jag vet vem du är.
Vart är du själv på väg skrek jag för att överrösta vinden som fått ny energi.
Ingenstans skrek han tillbaka. Jag gillar bara oväder.” (8)

”Vad gör du här nere frågade jag.
Känner efter sa han. Ibland är det som att inget finns på riktigt. Då går jag ner hit och sätter mig på golvet och fryser. Känner efter att jag fryser.” (22)

Böcker

Apstjärnan

July 16, 2019

“Egentligen förstod jag inte hur nån kunde vilja ha det annorlunda. Vem hade tid att tvätta sig och skaka lakan, när det fanns viktigare saker i livet? Som att cykla, till exempel. Eller läsa böcker. Eller tjäna förmögenheter på skrot. Eller sitta i knät på Gorillan och äta äggmackor och lyssna på regnet som smattrade mot rutorna i taket, vinden som drog och slet i väggarna och elden som knastrade i vedspisen alla de där mörka kvällarna i slutet av september.” (s. 72-73)

Apstjärnan av Frida Nilsson – knäppt och rörande om adoption och om att hitta hem. <3

(Har hennes Kråkans otroliga liftarsemester som högläsningsbok här hemma också, tips på galen och mysig roadtripberättelse!)

Böcker

Gift

July 10, 2019

Har precis läst Gift  av Tove Ditlevsen, den sista delen i hennes biografiska trilogi –  som handlar om äktenskapen, affärerna, kärlekarna. Om barnen som blev och barnen som inte blev.

”Under julnatten vaknar jag, tar upp papper och blyertspenna ur min väska och skriver en dikt i nattlampans svaga sken:

För dig som sökte tillflykt hos en
som var rädd och svag,
nynnar jag en vaggsång
mellan natt och dag —

Jag ångrar inte min handling, men i sinnets dunkla labyrinter finns ändå svaga spår som efter barnfötter i fuktig sand.” (91)

Men boken handlar kanske framför allt om giftet och skrivandet. Inget undgår Tove Ditlevsens skarpa penna, hon skriver öppet om livets alla lidelser och lidanden.

Det är när hon ska göra ännu en olaglig abort med hjälp av läkarstudenten som gjort henne gravid, som hon får den smärtstillande medicinen petidin. Efter det blir drogen allt. Hon offrar allt för att få återuppleva känslan petidinet först gett henne.

”Medan jag åker hem med spårvagnen, klingar effekten av sprutan långsamt av, och det är som att en grå, slemmig slöja lägger sig över allt som jag fäster blicken på. Petidin, tänker jag, och namnet är som ett fågelläte. Jag bestämmer mig för att aldrig släppa taget om mannen som kan skaffa mig en så obeskrivlig, salig njutning.” (105)

Tove Ditlevsen blir direkt beroende och fort allt sämre. Men på något sätt lyckas hon hålla skrivandet igång, även genom det allra värsta drogmissbruket.

 Gift är en tunn bok med en storartad och drabbande berättelse! Läs, läs, läs!

”Så småningom somnade han, och jag låg och betraktade hans ansikte med de fina näsvingarna och en fulländade munnen. Jag erinrade mig den gången jag sa till Jabbe: Tänk att kunna känna något för någon. Det kunde jag nu, och det var första gången sedan jag lärde känna Ebbe. Jag var inte längre ensam, och jag kände att det inte hade varit fyllesnack när han sa till mig att han tänkte stanna hos mig hela livet. Jag tog min kloral och tryckte mig tätt intill honom. Hans ljusa hår doftade som barns hår när de kommer hem efter sin lek i solen och gräset.” (166)

Bibliotek, Teckningar

Bilder

June 27, 2019

Lite nya och gamla bilder till tipslistorna på bibliotekets hemsida.

kärlek och sorg
feelgood
hav
kvinnors rösträtt 100 år
döden
äventyr
friluftsliv
samtid och framtid
vinter