Böcker

Fågeln i mig flyger vart den vill

November 3, 2017

Jag har svårt att komma på någon vackrare levnadsteckning än den här. Sara Lundberg har i “Fågeln i mig flyger vart den vill” inspirerats av konstnären Berta Hansson som föddes 1910. Berta växer upp med sin familj på en bondgård i jämtländska glesbygden, och förväntas hjälpa till med gårdsarbetet. Hennes mamma är sängliggande i tuberkulos. Berta ritar och gör fåglar av blålera från diken, hon tänker att kanskekanske kan hennes teckningar och lerfåglar hålla mamma frisk.

Och Berta bär på en längtan – en längtan bort från gården och byn, en längtan efter att få studera och måla. Om det är rädslan för tuberkulosen, eller Bertas protesthandlingar som avgör det – men till slut förstår hennes pappa att hon måste få flyga dit hon vill.

“När jag blir stor ska jag bli konstnär.
Som Michelangelo.
Men det säger jag inte högt.
För det är inget riktigt yrke. Inget man blir.
Särskilt inte om man är flicka.
Det vet jag att pappa tycker.”

Sara Lundberg har läst Berta Hanssons brev och dagboksanteckningar för att skapa den här berättelsen. Och bilderna! Så stämningsfulla och skickligt gjorda. Den jämtländska naturen, Bertas skisser, hemmet-kyrkan-skolan. En berättelse om att våga gå emot alla förväntningar på hur en ska leva. För att en måste. Det finns inget annat. En berättelse full av sorg, längtan och hopp.

Kommentera
Böcker

Titta Hamlet 

October 30, 2017

När genierna Barbro Lindgren och Anna Höglund tar sig an Shakespeares drama Hamlet gör de det i pekboksform (för vuxna). Såklart, varför inte!? Det är knäppt, absurt, roligt och blodigt. Barbro Lindgrens korta och raka pekboksmeningar; till exempel “Hamlets mamma dum. Hamlets pappa död.” kompletteras/kontrasteras så fint av Anna Höglunds vemodiga och sköra bildvärld.

Läs mer:
Barbro Lindgren – Gröngölingen är på väg
Barbro Lindgren – Sagan om den lilla farbrorn
Anna Höglund – Om detta talar man endast med kaniner

Kommentera
Böcker

Doften av en man

October 29, 2017

Doften av en man är fortsättningen på Agneta Pleijels självbiografiska roman Spådomen. När Spådomen slutar är det 1940-tal, och huvudpersonen är 20 år. Och det är där som Doften av en man tar vid, då Agneta har flytt sin mammas sorg över föräldrarnas separation och sökt sig till Göteborg.

“Varje människa, särskilt en dotter, måste hitta ett utrymme som är helt hennes eget.” 17

(OK, bara en havsskildring då…)

“Fortfarande vet hon inte mycket om staden dit hon flyttat. Bara att vinden är saltbemängd. Att den har färdats länge över Atlanten där de stora valarna lever. Att havet bortom staden välver sig i skyhöga vågor och sjunger vilt och lockande.” 26-27

Agneta rör sig i en intellektuell universitetsmiljö, hon läser litteraturhistoria, skriver och förvånas när hon blir lyssnad på under seminarierna. Hon blir förälskad, äter grönsakssoppa, älskar, bryter upp. Vill vara nära, men är rädd för att bli övergiven.

“Vissa saker kan de inte tala om. Inte om hudlösheten. Inte om stunderna av självtvivel, svartsyn och grubbel. Inte om att vara en seismograf för andras sorger.” 49-50

Och hela tiden mannens blick på kvinnan: att anses mindre värd och behandlas annorlunda på grund av sitt kön. Både på universitetet, i förhållandena och fortsatt i Stockholms kulturvärld när hon börjar arbeta. Övergreppen.

“De flesta män är mentalt begränsade. Insnöade i en förlegad kvinnosyn.” 50

“Hon vet inte vem av dem som är redskap för den andre. Hon vill bara bli av med honom. Resten får betecknas som våldtäkt, fast hon inte gör motstånd.” 122

Även denna bok utspelar sig under ungefär 20 år och handlar om vad det innebär att vara kvinna och hur en kan leva tillsammans med andra utan att inskränka sig själv. Om språk och skrivande. Som läsare dras man in i romanvärlden, vill stanna där. I hennes språk, motstånd och längtan.

Läs mer: Spådomen

Kommentera
Böcker

Finna sig

September 13, 2017

Har läst Agnes Lidbecks Finna sig till en bokcirkel på biblioteket! Berättelsen handlar om Anna, som lever hela sitt liv efter hur andra behöver henne, eller vad hon tror att andra tänker om henne. Det blir en ganska frustrerande läsning. Anna tar sig an de traditionella kvinnorollerna med exakthet. Hon är först mamman och frun, sen blir hon älskarinnan och slutligen den vårdande (en roll som på många sätt liknar rollen som mamma, bara det att en fullvuxen man väger mer än ett litet barn). Utåt sett är det lätt att tro att Anna lever ett ganska perfekt liv, men berättelsen skildras inifrån Anna, och där finns en stor ilska och panik. Anna längtar hela tiden efter något annat, men vet inte vad. Så hon finner sig. Och åren går.

Det är sorgligt, distanserat men också ganska roligt om samhällets och de egna förväntningarna på vad det innebär att vara kvinna.

Några favoritbitar:

”Det går att tillrättavisa ett barn för att det tagit all plats i soffan men inte för att det tagit all plats i livet.” (47)

”Anna packar allt snabbt, man kan få intrycket av att hon går ifrån ett hus som någon skulle komma hem till snart och be henne stanna kvar i.” (145)

”Så varför skriver du inte bara, frågar Anna inte. Vad tänker du på, frågar hon inte heller längre, inte sedan han helt slutat låtsas tänka på henne.” (180)

Kommentera