Böcker

Finna sig

September 13, 2017

Har läst Agnes Lidbecks Finna sig till en bokcirkel på biblioteket! Berättelsen handlar om Anna, som lever hela sitt liv efter hur andra behöver henne, eller vad hon tror att andra tänker om henne. Det blir en ganska frustrerande läsning. Anna tar sig an de traditionella kvinnorollerna med exakthet. Hon är först mamman och frun, sen blir hon älskarinnan och slutligen den vårdande (en roll som på många sätt liknar rollen som mamma, bara det att en fullvuxen man väger mer än ett litet barn). Utåt sett är det lätt att tro att Anna lever ett ganska perfekt liv, men berättelsen skildras inifrån Anna, och där finns en stor ilska och panik. Anna längtar hela tiden efter något annat, men vet inte vad. Så hon finner sig. Och åren går.

Det är sorgligt, distanserat men också ganska roligt om samhällets och de egna förväntningarna på vad det innebär att vara kvinna.

Några favoritbitar:

”Det går att tillrättavisa ett barn för att det tagit all plats i soffan men inte för att det tagit all plats i livet.” (47)

”Anna packar allt snabbt, man kan få intrycket av att hon går ifrån ett hus som någon skulle komma hem till snart och be henne stanna kvar i.” (145)

”Så varför skriver du inte bara, frågar Anna inte. Vad tänker du på, frågar hon inte heller längre, inte sedan han helt slutat låtsas tänka på henne.” (180)

Kommentera
Böcker

Oväder

July 27, 2017

En storm är i antågande, det känns i hela luften. Morrhåren darrar och vinden väser. Djuren i skogen förbereder sig på ovädret så gott de kan – då kommer regnet. Men Tussen har tappat sin gula ullvante,  och ger sig ilsket ut för att leta efter den. Hen hamnar mitt i rusket, allt flyger omkring i blåsten och plötsligt smäller det! Tussen faller, och landar snart på en främmande plats – ett ställe för borttappade  saker. Kan vanten kanske finnas där?

Jag tycker så mycket om Clara Dackenbergs bilder! Och det finns så många bra och snälla skogsdjur i denna! De rår om varandra. Det är en mysig berättelse, med snygga färger, charmiga detaljer och vackra naturscener. Berättelsen baseras på Tuvalisa Rangströms pjäs “Det lilla ovädret” från 2014 där hon själv spelade Tussen.

Tidigare av Clara Dackenberg: Nu eller kanske Mu

Kommentera
Böcker

Spådomen

July 21, 2017

“Jag visste inget om människan vars ögon jag mötte i spegelglaset. Högst osäkert om jag gillade henne. Jag trodde inte det. Jag förstod ingenting. Jag hade inte den blekaste aning. Jag ville mest bara tre saker. Bli fri, skriva, få orgasm.” (s. 11)

Spådomen av Agneta Pleijel är en självbiografisk roman över författarens uppväxt, från 1940-talet då hon föds och ungefär 20 år fram, då hon tar studenten. Författaren skriver ömsom “hon”, ömsom “jag”. Fortsättningen, Doften av en man, kom ut i våras.

Agneta och familjen flyttar ofta och hon växer upp i Stockholm, Lund och Amerika. Hon vet hur det känns att gång på gång tvingas bryta upp och börja om – att ständigt vara den nya på skolgården. Boken handlar om kroppen som förändras och skammen det medför, om att vilja passa in och bli accepterad och att förhålla sig i en familj där det finns motsättningar och hemligheter. Men också om att vara ung, att sitta på pojkrumssängar, drömma om Paris och cykla över kullerstensgator.

“De kysser varandra på flera fester. Han spelar trumpet på skoldanserna. Han har en röd moped av märket Mustang; hon lär sig känna igen ljudet av den bland alla Lunds hundratals mopeder.” (142)

När ensamheten känns stor vänder sig Agneta till böckerna, berättelserna. Det är där hon lär sig om kvinnokroppen och där hon närmar sig erotiken. Böckerna är trygghet och upptäcktsfärd.

“Hon läser för att gömma sig där ingen kommer åt henne.” (s. 26)

“Någon klok människa har sagt att vi bara består av fiktion, av tanken som vi gör om oss själva. Det händer att jag tror att det jag berättar om mig – om henne – för länge sen är hoplagt till ett stelnat efterhandsminne som bit för bit har förändrats medan hon blev jag.” (s. 239)

Och detta muminska (om grannflickan), life goal:

“Nanna ter sig alltmer häpnadsväckande.
Också hon visar sig vara född i Stockholm och har i gymnasiet låtit bygga sig en egen båt på Möja. Det första studielånet ska oavkortat gå till den.
En klinkerbygd motorbåt. Med ruff och Albinmotor. I den ska Nanna tillbringa sommaren. Med pudeln och sina böcker och skrivmaskinen. Handen på rodret. Mot horisonten. Ensam och fri.” (s. 208-209)

1 kommentar