Browsing Category

Böcker

Böcker

Kostym

May 21, 2017

Kostym-NinniHolmqvist

Kostym är Ninni Holmqvists debut från 1995. Boken består av fjorton noveller om fjorton olika kvinnor. Novellerna tar upp teman som identitet, svårigheterna med att kommunicera och vara nära en annan människa. Om längtan och om att tillhöra. Några av mina favoriter är “Hundarna”, “Katten” och “Om svanars känslor”.

“Hundarna” handlar om Iris som är på en främmande plats, med kokospalmer, kackerlackor och bungalows. I närheten finns också massor av vildhundar, som skäller och morrar åt Iris för att hon inte hör hemma där. Tillbaka i bungalowen lyssnar hon på radio, utan att förstå språket. Så detta:

“Om någon hade kommit förbi och frågat henne varför hon slösade bort tid på att lyssna på ett språk som hon inte förstod skulle hon kanske ha svarat att hon övade sej i just detta: att lyssna utan att förstå.” (ur: Hundarna s. 12)

Novellen “Katten” handlar om en katt som följer med jaget hem och blir där. Katten kallas Katten, och kommer och går som den vill (till jagets förtret).

“Jag letar efter någon som jag kan röra som om det vore självklart och inte betydde något särskilt. Jag letar efter någon som inte måste komma som inte måste gå.” (ur: Katten s. 58)

“Om svanars känslor” handlar om ett jag som är ganska avigt och ensamt. Hon har på sig en fårskinnskappa som luktar illa i solen. Folk flyttar sig när hon kommer i närheten. En dag hamnar hon bredvid en kvinna som visar sig sakna luktsinne…

“Ibland när jag sitter hemma bak fördragna gardiner händer det att jag rör tv-n för att skaka hand med någon av de medverkande. Det är då jag får stötar av statisk elektricitet. Ibland kysser jag tv-n. Den smakar glas och damm.” (ur: Om svanars känslor s. 199)

Jag använde Kostym på ett av bibliotekets novellkaféer, och den passade mycket bra att högläsa ur. Novellerna är lagom långa, överraskande och har ett vackert språk. De är både vemodiga och humoristiska.

Ett annat boktips av Ninni Holmqvist: Något av bestående karaktär

 

Kommentera
Böcker

Ormbunkslandet

May 7, 2017

Ormbunkslandet-Elin Bengtsson

Ormbunkslandet av Elin Bengtsson handlar om att vara för nära någon en inte får, någon en växt upp med, med en likadan kropp av stål och huvudet fullt av samma påhittade, hemliga världar. Syskonen Margit och Mika är oskiljaktiga, har alltid varit. Någon gång under uppväxten har de börjat utforska varandras kroppar – de vet att det är förbjudet, men de kan inte låta bli. De träffas och gömmer sig under stora ormbunksfält i närheten av deras hem, eller kysser varandra i redskapsförrådet.

”I skogen bakom huset sträcker sig gigantiska ormbunkar mot himlen. Ingen kan upptäcka oss under plymerna, vi är två mossiga stenar på marken. Vi plockar ormbunkar och sätter dem på huvudet som kronor. Vi är regenter över fåglar, ekorrar och gammalt skräp, satta att råda över Ormbunkslandet i evighet.” (s 31)

”En psykoterapeut eller en journalist från en snaskig kvällstidning skulle haka upp sig på allt som har med sex att göra. Jag slår vad som att det skulle vara det enda de frågade om. De skulle inte vara det minsta intresserade av Ormbunkslandet, av att ligga stilla på rygg med armar som snuddar och prata om de nationella proven eller om vilka vi ska vara när vi glider in i den andra världen igen.
De skulle fråga så mycket om sex att det skulle börja snurra i huvudet och jag hetsigt skulle börja svara vad som helst bara för att få dem att sluta. Trots att sex vore långt ifrån det första jag skulle tänka på om någon frågade mig om Mika. Jag skulle tänka på ormbunkar, fantasier, att komma någon så nära som det bara går, på övningar i att härdas. Ändå är jag säker på att allt som någonsin varit vi skulle krympas ner till en hög med gamla dynor på golvet i Redskapsförrådet.” (s 98)

Men en dag säger Mika att de måste sluta. Det går inte längre. De måste komma ifrån varandra. Han lämnar hemmet och Margit för att göra lumpen. Margit står inte ut med ensamheten och saknaden över det som var de, hon klarar inte av att vara hemma utan Mika. Så hon rymmer till Malmö utan att känna någon, utan att ha något jobb eller någonstans att bo, med bara några månader kvar till studenten.

Snart träffar hon Ina och Paco, och flyttar in i deras kollektiv. Här får hon en ny tillvaro, fylld av Möllan, havet, demonstrationer och politiska diskussioner. Och Margit går i demonstrationstågen och ropar med de andra att ”All kärlek är fin” men vet samtidigt att allt skulle förstöras om hennes och Mikas kärlek kom fram. Hon vaktar sig och gör allt för att det inte ska avslöjas, samtidigt som hon känner sig hemskt ensam med sin hemlighet.

”Jag undrar om ensamhet alltid är något man känner i relation till andra människor. Nyckeln ligger tung och taggig i byxfickan, snart ska jag vrida om den i låset, få syn på Ina och Paco i köket med glas och tallrikar, mumla hej och sen gå in till mig. Ligga på rygg på madrassen med händerna hårt knutna och höra rösterna och kaffebryggaren, tänka att de pågår överallt, olika slags tillsammans, att rummet är en rymdfarkost, att jag är en partikel i världsrymden, en tyngdlös svävande stålfjäder. Att gravitation inte gäller mig, att ingenting gäller mig. Eller om ensamhet är något som redan finns i kroppen, som ett hål där andra har lungor.” (s 148)

Ormbunkslandet är en poetisk skildring av att växa upp, incest, att vilja vara nära och tillhöra. Om sökandet efter en plats att känna sig hemma på.

Kommentera
Böcker

Jeg rømmer

April 23, 2017

Jeg rømmer 1Jeg rømmer 2Jeg rømmer 3
På baksidan av Mari Kanstad Johnsens Jeg rømmer står det “Noen ganger trenger man en selvlysende kanin”. Såklart! Det här är en ljuvlig bilderbok utan ord, som handlar om en flicka som flyttar till en ny stad och börjar en ny skola. Hon känner sig mycket ensam. Hon får inga kompisar i den nya klassen och hennes föräldrar är upptagna med att renovera. En natt ser hon något märkligt på andra sidan sjön. Små lysande prickar. Hon bestämmer sig för att rymma och ta sig dit…

Tänk om man kunde presentera ensamma bokkaraktärer som längtar efter en vän för varandra! Tillexempel borde rymmarflickan och Hélène (Jane, the fox and me) hitta varandra i världen.

Det är mycket charmiga bilder i boken och det är så fint att en kan läsa den oavsett språk!
Läs också Mari Kanstad Johnsens Livrädd på playan

Kommentera
Böcker

Allt

April 10, 2017

Allt1MarcMartin Allt2MarcMartin Allt3MarcMartin Allt4MarcMartin

Allt av Marc Martin är en bilderbok som han själv beskriver som till hälften en faktabok, till hälften en resedagbok. Författaren gör nedslag i världen och lyfter på ett lekfullt sätt fram vad som är särskilt och unikt med olika platser. Sidorna är fyllda med snabba tåg, kända byggnader, små hästar, höga träd, brunnslock, gulliga rostbröd och människor mitt i sina olika vardagar.

Det är ett myller av underbara bilder med många små detaljer. Perfekt bok att väcka upptäcktslusten med för stora och små.

Här kan man läsa mer om hur Marc Martin tänkte när han skapade boken.

Andra böcker för upptäcktsresande:
Havsboken
Anteckningar från en ö

Atlas över avlägsna öar
Expeditionen: min kärlekshistoria

Kommentera
Böcker

Balladen om det sorgsna kaféet

April 8, 2017

Balladen om det sorgsna kaféet - Carson McCullers

Balladen om det sorgsna kaféet är en fantastisk kortroman av Carson McCullers från 1951 (nyutgåvan rymmer dessutom sju noveller). Den handlar om en dyster stad i amerikanska Södern med korta vintrar och långa brännande somrar. Där finns en bomullsfabrik och knotiga persikoträd. Mitt i staden står ett stort hus tillhörande Amelia Evans – en rik, bastant kvinna som föredrar att hålla sig för sig själv.

En tyst aprilkväll kommer en puckelryggig man till staden, och söker upp Amelia. Efter det förändras allt. Snart öppnas ett kafé i det stora huset och både Amelia och resten av staden lever upp. Invånarna och arbetarna samlas på kaféet och skålar och skrattar. Men säg den lycka som är evig – när en man från det förflutna återkommer börjar allt långsamt falla samman.

Balladen om det sorgsna kaféet är en berättelse som går rakt in i magen. Det är varmt och vemodigt om ensamhet, kärlek och svek. Om det svåra med relationer och att vara nära. McCullers skriver så målande om människorna och deras drömmar och längtan och tillkortakommanden. Hennes språk är klart och poetiskt.

”Luften var frisk och och med sina blommor var persikoträden lätta som marsmoln.” (33)

”Men vad var den då för något, denna kärlek?
För det första är kärlek en upplevelse som delas av två människor – men att den är en gemensam upplevelse innebär inte att båda uppfattar den likadant. Där finns den som älskar och den som älskas, men dessa två kommer från vitt skilda världar. Ofta är den som älskas bara ett incitament för all uppdämd kärlek som under lång tid legat och slumrat inom den som älskar, Och så känner på något sätt alla som älskar. Innerst inne känner han att hans kärlek är helt avskild från allt annat. Han blir varse en ny, märklig ensamhet och det är denna insikt som gör att han lider som han gör. Det finns följdaktligen bara en sak att göra för den som älskar. Att bereda rum för sin kärlek inom sig så gott det bara är möjligt; han måste bygga upp en helt ny inre värld – en värld som är laddad och sällsam, helt sluten i sig själv.” (53)

”Har man en gång levt ihop med någon annan är det en svår pina att tvingas leva ensam. Tystnaden i ett rum med en sprakande brasa när klockan plötsligt slutar ticka, det tomma husets nervösa skuggor – det är bättre att släppa in sin svurna fiende än att möta rysligheten i att leva ensam.” (104)

”Och de där grå ögonen – för varje dag som gick skelade de allt värre och det var som om de sökte varandra för att utbyta en liten igenkännande blick av smärta och ensamhet.” (118)

 

Blev även mycket tagen av novellen Den plågade pojken – om en pojke som kommer hem till ett tyst hus, och hur skräcken för att det har hänt hans mor något genast biter tag. Så hjärtskärande.

Läs också: Hjärtat jagar allena

Kommentera
Böcker

Vegetarianen

March 18, 2017

Vegetarianen-HanKang

Yeong-hey är alldagligheten själv, eller det är iallafall så hennes man beskriver henne. Det är inget speciellt med henne, hon är hemmafru och sköter sina sysslor. Men när Yeong-hey börjar drömma mardrömmar om kött och blod och döda kroppar, bestämmer hon sig för att bli vegetarian. Hennes familj har ingen förståelse för detta, de ser det som en motståndshandling och provokation, och försöker på olika sätt tvinga henne att äta kött. De försöker kontrollera henne – genom omtanke, eller genom tvång och våld.

Men Yeong-hey vägrar. Snart slutar hon äta helt. Hon magrar, bleknar, passiviseras och vänder sig allt längre in i sig själv…

”’Yeong-hey, säg något är du snäll. Vad som helst, bara du svarar.’ Just som han trodde att det inte var något annat att göra än att lägga på, tog hon till orda.
’ Vattnet kokar’. Hennes röst hade ingen tyngd, som en fjäder. Den var varken dyster eller frånvarande, som man kunde förvänta sig av någon som var sjuk. Men den var inte heller ljus och sorglös. Den ägde den stillsamma klangen hos en människa som inte hörde hemma någonstans, någon som befann sig i ett gränsland mellan olika tillstånd.” (s 85)

Boken är uppdelad i tre delar, där varje del är berättad ur en närståendes perspektiv, allt medan tiden går och Yeong-hey försvinner allt längre bort. Perspektivet fördjupar känslan av distans och maktlöshet.

Vilken berättelse! Det är brutalt, äckligt, drabbande, upprörande, sorgligt och väldigt vackert. Vegetarianen är skriven av den sydkoreanska författaren Han Kang.

”Hon betraktar regnet som piskar mot rutan med det stoiska lugnet hos en människa som är van vid ensamhet. Snart börjar skogen breda ut sig på båda sidor av vägen. Skogen tycks huka sig i det skyfallsliknande regnet, likt ett väldigt djur som håller tillbaka ett vrål.” (146)

2 kommentarer
Böcker

Foxfire: en tjejligas bekännelser

March 10, 2017

FoxfireFOXFIRE SER ALDRIG TILLBAKA! FOXFIRE BRINNER FÖR EVIGT! FOXFIRE BER ALDRIG OM URSÄKT!

Det är femtiotal i New York. Trettonåringarna Legs, Goldie, Lana, Rita och Maddy bestämmer sig för att bilda ett gäng, Foxfire, och att hämnas all skit och alla orättvisor de utsätts för. Och det finns mycket att hämnas: mobbning, glåpord, sexuella övergrepp, patriarkatet…

Blodssystrarna i Foxfire tatuerar sig med en röd brinnande låga, först som ett hemligt tecken, men snart täcks stan med meddelandet ”FOXFIRES HÄMND!” och alla talar om dem. De är laglösa, våldsamma, de gör vad de vill, och märker snart vilken makt de har. Men laglösheten har ett pris, och de utsätter både sig själva och andra för fara.

Själva berättelsen grundar sig på Maddys anteckningar från Foxfireåren. Det är våldsamt och fartfyllt med systerskapet i centrum!

Foxfire: en tjejligas bekännelser av Joyce Carol Oates

Kommentera
Böcker

Esperanza

February 11, 2017

Esperanza-emmahakansson.se

Jakob Wegelius Esperanza från 1999 innehåller flera av de ingredienser som senare återkommer i hans böcker om Sally Jones. Det är till exempel fullt av vetebullar, hamnar och havslängtan. Det är en huvudperson som är annorlunda, i böckerna om Sally Jones är det en apa – här är det Halidon, jonglör och enhjulingscyklist. Både Sally Jones och Halidon letar efter sin enda vän, Chiefen/Kaptenen, som har försvunnit.

För en kväll kommer Kaptenen inte hem. Halidon känner att något är fel, och ger sig ut på sin enhjuling för att hitta honom. Han cyklar genom en tom och mörk nattstad, utan lycka. På en parkbänk hittar han Kaptenens keps, och i den en sovande strykarhund. Halidon försöker skaka av sig hunden – men hunden är fast besluten att försöka hjälpa Halidon att hitta sin vän.

“En gång, när Halidon och Kaptenen var ute på promenad, hade de stannat till där och vilat på en bänk som stod gömd bland träden vid dammens strand. Då hade Kaptenen berättat att han gick dit själv ibland, när han kände sig sorgsen eller bara i tankar. Parkbänkar var bra ställen att fundera på, hade han sagt, och det hade Halidon lagt på minnet.”

“Utanför grindarna väntade den lilla hunden. Den gnydde ängsligt emellanåt och kunde omöjligt hålla sig stilla mer än ett par minuter i taget. Skulle Cykelmössan komma tillbaka eller inte? (För sig själv kallade hunden Halidon för Cykelmössan, eftersom den inte hade vågat fråga vad Halidon hette.) Allt eftersom tiden gick blev hunden allt mer frusen och uppgiven. Cykelmössan hade nog hittat en annan väg ut från det vackra huset. Det var ju så det brukade gå. Folk hittade alltid på något sätt att bli av med en.” (52)

Fint och äventyrligt om vänskap, drömmar och längtan bort, och rädslan för att lämnas kvar.

Läs mer: Mördarens apa

Kommentera