Browsing Category

Böcker

Böcker

Förlåten

April 7, 2018

Agnes Lidbecks andra roman handlar om systrarna Ellen och Maria. De har inte så bra kontakt längre, de hörs pliktskyldigt och irriterar sig mycket på varandra. Men när deras pappa plötsligt dör måste de städa ut och sälja det vackra sekelskifteshuset där han bodde – huset på ön där de tillbringat alla sina somrar. Ellen styr och kalkylerar medan Maria är nostalgisk och helst skulle vilja ha huset kvar.

“Man behöver inte en grav för att minnas dem som har dött. Man behöver inte ett hus för att minnas vad som hänt i huset. Ändå ger vi varandra ting. Saker att stöta fingertopparna mot i vardagen, som en påminnelse om dem som lämnat oss.” (s. 56)

Boken utspelar sig under ett par veckor, och allt medan systrarna röjer så avtäcks lager och lager av minnen, sorger och saker som inte går att tala om. Som aldrig har gått att tala om. De minns alla somrar på ön där de varit små, växt, förändrats – som cigarettpaket som smugits in bakom glasburken med fjädrar. Och som lillasyster, att först bara stå bredvid och registrera allt det nya…

“Samma eftermiddag, bara en halvtimme senare, stod fönstren öppna och det hade slutat regna och från trädgården hörde Maria något som kanske var koltrast och lövsångare, men oavsett en mängd sångfåglar. Ellen satt framför en liten spegel och hade läppstift i handen, som hon målade på innan hon suddade bort det. Där var skillnaden – känd, okänd, känd igen – över på sekunder.” (s. 70)

 Förlåten är en fin och vemodig skildring av att växa upp tillsammans, och att sedan ha varandra att förhålla sig till resten av livet hur svårt det än kan vara. Lidbeck räds inte att sätta ord på tankar och känslor som kan kännas osympatiska, otillåtna att tänka eller känna, och det finns en viss tröst i det.

“Det är ingen mening att sitta och navelskåda , tänker hon, det finns att göra, och det kommer alltid att behöva vara hon som gör. Att röja, städa. Döstäda. Ett hus där allting utspelat sig. Ellen säger inte att hon önskar att väggarna kunde tala. Det skulle vara onödigt poetiskt, tycker hon, och banalt, klyschigt. Det räcker med att se till vad som sparats i lådor och garderober. Även om föremål inte talar, så nog kan de vara avslöjande. Arkeologi istället för historia.” (s. 133-134)

 

Läs också: Finna sig

Kommentera
Böcker

Berättelse om ett äktenskap

March 10, 2018

I veckan pratade min bokcirkel kring denna bok: Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen. Tyckte väldigt mycket om boken! Det är en återberättelse av ett äktenskap som tagit slut, av mannen som blivit lämnad för en annan. Det är ett försök att förstå vad som hände. Avgrunden när ens närmaste människa plötsligt inte älskar en längre. Och tiden innan, då en bara anar.

”Det enda hon kommer ihåg från den tiden är det första mötet med honom, det andra mötet med honom, det tredje. Och så minns hon hur allt omkring henne rasade samman.” (s. 27)

”Ett sådant möte, kort och alldeles öppet, sker överallt, hela tiden. Alla möter någon de kunde ha förälskat sig i, överallt. Helt oväntat ser du in i ansiktet på någon som i sin tur uppriktigt och forskande ser på dig. En som har något du gärna vill ha, humor, trygghet, lekfullhet. Det passar nästan aldrig, du är redan tillsammans med någon, han eller hon är också tillsammans med någon, och ni går vidare. De allra flesta av dessa korta möten glömmer vi därför att de inte leder till något. Du möter någon du kunde ha gift dig med när du kliver på bussen, blickarna berör varandra lätt, men ni ses aldrig igen. Du möter en annan som du också kunde ha levt ganska lycklig med när du är på väg ut ur bussen. En av er ler prövande, den andra ler tillbaka, men för sent. Överallt finns människor som kunde ha hittat varandra, och som inte gör det.” (s. 43)

Det är en välskriven och drabbande berättelse som väcker väldigt många känslor. Har nog inte KÄNT så mycket utifrån en bok på länge! Och den är bra att prata om kärlek och relationer utifrån. Om jämställdhet, frihet, förtrolighet, beroende och makt… Berättelsen skrivs med mannens blick och utifrån hans repertoar – med hans rädslor över att bli lämnad, att tvingas bli utan henne.  Samtidigt är det dessa rädslor som styr frun bort, mot en annan man och förälskelse. Berättelsen hade säkerligen sett väldigt annorlunda ut om den var berättad av henne. Men hon vill inte berätta deras historia. Hon kan inte.

”- Det du sa var fint, det var allt jag behövde. Men jag vill inte att du ska garantera vare sig det ena eller det andra. Vilken sorts liv skulle det bli för dig, och för mig? Jag vill ju att du ska vara levande. Jag vill att du ska vara fri. Jag vill inte att du ska ge mig en garanti som ska gälla i evighet. Jag är plötsligt så rädd för att förlora dig. Jag undrar om jag alltid har varit rädd för det. Men det är den rädslan som kan förstöra allt för oss, eller hur? Det är som hos Shakespeare, det är de desperata försöken att undvika en olycka som leder till olyckan. Somliga försöker rädda sig själva eller andra, och på det viset framkallar de det är rädda för. Problemet är inte om du blir förälskad i honom eller ej, det som är farligt är att jag har blivit så rädd för det.” (s. 126)

Och mantrat. Det måste ha varit kärlek. Det måste.

”Det måste vara kärlek, vad skulle det annars vara? Och det måste vara stor kärlek, en ovanligt stor och allomfattande kärlek, en närhet och en gemenskap och en attraktion mellan oss utöver det vanliga. Annars skulle det inte vara värt det…” (s. 60)

Sen det här med att bli lämnad och utelämnad, verklighet och fiktion.

1 kommentar
Böcker

Böcker att bokcirkla

March 5, 2018

De här böckerna har vi läst i min bokcirkel än så länge. Förtvivlade människor av Paula Fox, Kallocain av Karin Boye, Dumhet av Eiríkur Örn Norðdahl, Kärleken av Marguerite Duras och Marble av Amalie Smith. (Marble var nästan roligast att prata om för vi tolkade och tyckte så olika.)

Kommentera
Böcker

Nya bilderböcker

March 4, 2018

Orkestern1-C.Pararnau Orkestern2-C.Pararnau

Orkestern av Chloé Perarnau är en myllrande bok där läsaren får hjälpa Maestro att leta efter sina musiker. Orkestern har nämligen åkt på semester och skickar vykort från hela världen där de berättar om vulkaner som lugnas av bastrummor och pizzor som serveras på cymbaler. Men ska de hinna tillbaka till den stora konserten? Livligt, kul och allt som väcker upptäcktslusten! (Här kan man förresten läsa hur författaren tänkte när hon skapade boken.)

Regn1-A.Holmer Regn2-A.Holmer

Regn av Anders Holmer är en finstämd och ganska vemodig bok med haikudikter och SÅ vackra bilder. Det är fragmentariskt, så en får läsa långsamt och vara med att veckla ut berättelserna bakom. Även här gör boken nedslag i olika delar av världen – men var en än är så faller regnet…

Rut och djungelmössan1-Ribbing&SundinAspRut och djungelmössan3-Ribbing&SundinAsp
Fler saker har försvunnit! I Rut och djungelmössan av Anna Ribbing och Ida Sundin Asp har Rut tappat bort sin mössa och läsaren får hjälpa henne att leta. Krukväxten är ett bananträd och soffan är en tiger, ja hela lägenheten har blivit en djungel. Då kan det vara svårt att hitta! Finurligt och lekfullt och jag tycker så mycket om Sundin Asps knäppa, naivistiska figurer och mjuka färgskala. Här är barnets perspektiv och leken i centrum!

Vem är det som kör?1-Karlsson&ForsbergVem är det som kör?3-Karlsson&Forsberg
Här är det också fokus på leken! Tut tut! Världens snabbaste tåg ångar in på första sidan, och just idag är det väldigt många som vill åka med. Men tåget körs av en galning! Det stannar inte där det ska, det skakar och skumpar och gör plötsliga tvärbromsar. Passagerarna far omkring, ramlar in i varandra, spiller ned sig. Men vem är det som kör? Det är en kul, färgglad och fartfylld berättelse utan pekpinnar: Vem är det som kör? av Ellen Karlsson och Monika Forsberg.

Kommentera
Böcker

Vi är alla helt utom oss

March 1, 2018

Jag har precis läst Karen Joy Fowlers Vi är alla helt utom oss och tyckte väldigt mycket om den. Så varm och gripande och rolig! Det är en uppväxt- och familjeskildring som berättas av Rosemary, 22 år. Men det är mycket som Rosemary inte pratat om på väldigt, väldigt länge. Hon har inte pratat om familjens stora sorg och skuld. Hon har inte pratat om varför hennes syster Fern försvann 17 år tidigare, och varför hon inte sett sin bror Lowell på tio år.

Läsupplevelsen blir bäst om en inte vet så mycket mer än så! Bara läs!

Det handlar också ganska mycket om minnen. Vad en minns och huruvida en kan lita på dessa minnen…

“Språk gör så med våra minnen – förenklar, förstelnar, kodifierar, mumifierar. En ofta berättad historia är som ett fotografi i ett familjealbum – till slut ersätter den det ögonblick den skulle föreviga.” (s 64)

2 kommentarer
Böcker

Dumma teckning!

December 18, 2017

Mint sitter tillsammans med sin storebror vid köksbordet och ritar. Eller ja, försöker rita. Allt storebror ritar blir jättefint, men Mints bilder blir aldrig som hon tänker sig, aldrig lika bra. Boksidorna fylls av ilska och frustration – Mints kinder blir allt rödare och teckningarna blir hopknycklade bollar. Men ibland uppstår något fint ur det förstörda…

Dumma teckning! är en mysig vardagsskildring om kreativitet och syskonskap som rymmer många känslor och mycket värme. Hjärtknipande och kul! Av Johanna Thydell och Emma Adbåge.

1 kommentar
Böcker

A

November 18, 2017

A är Martina Moliis-Mellbergs debut och består av tre prosalyriska berättelser som alla handlar om kropp och förvandling. Att bryta sig ut eller att försöka närma sig någon annan. Bli något annat. Författaren utgår från verkliga och mytologiska personer, till exempel jätten Atlas som straffats med att bära himlen på sina axlar.

Men min favorit är Ad undas, som är en fantasi om oceanografen och undervattensfotografen Jacques-Yves Cousteau.  Det är en absurd, ganska köttig och mycket rörande berättelse om Cousteau som seglar på havet med sin besättning. Havet är det bästa han vet, ändå känner han sig inte lycklig. Han sluter sig allt längre in i sig själv, gör efterforskningar och experiment. Det måste gå! På något sätt måste Cousteau kunna leva under vattenytan. Han bestämmer sig således för att bli en haj.

“Det är inte bara tystnaden, det är vattnet i sig. Hur det lägger sig runt kroppen, hur det är något att luta sig mot.” (s 10)

Och jag tyckte så mycket om referenserna till Edith Piaf. Cousteau läser hennes biografi och känner släktskap.

“Något händer när Cousteau lyssnar på Piafs musik. Han hör allt han inte kan se.” (s 13)

Kommentera