Browsing Category

Böcker

Böcker

Hundhålen

September 19, 2018

På biblioteket idag så högläste jag Hundhålen av Stina Stoor, som ingår i novellsamlingen Vänskap och varma tassar. Inte helt lätt med högläsning när jag får hjärtsnörp varje gång jag läser den här pärlan till novell! Den rymmer så mycket dramatik och stora känslor. Som saknad, och skam. För den gamla norrbottenspetsen Peggy är borta. Farsan kan inte använda henne som arbetsredskap längre, hon har blivit för gammal. Pojken kryper in under soffbordet, till Peggyplatsen, känner djurlukt och hittar hundhår men ingen hund. Vill bara bli där, undan Farsans arga. Undan sig själv.

”Hon hade brukat krypa upp intill pojken i sängen på kvällarna. Velat bli klappad. Skrämt iväg alla gåshudstankar ur honom, eller nästan alla, bara genom att snarka på sitt sätt.” (102)

Detta är så fin novellkonst! Språket, nyorden och i sann novellanda – vändningen på slutet. Den västerbottniska naturen, de snåriga relationerna och hur berättelsen utgår från barnets upplevelse. Och hundar! Ååååå! Lääääs!

”Någon slags boll i fickan nu. En tuss tovad med tårar. En liten vitmjuk klump för minnet. Något att nudda. Bara så. Ett kärleksminne av hennes päls, och hur den kändes.” (s. 98)

Har faktiskt inte läst någon av de andra novellerna i samlingen än, men de handlar alla om relationen mellan människor och hundar och med författare som Majgull Axelsson och Sara Paborn. Och hur charmig framsida? (Av Karin Hagen)

 

Kommentera
Böcker

Kom hem Laila

September 13, 2018

Det är något med Eva Lindström som får mig att känna mig hemma. Nog tonen, stämningen. I hennes senaste bok Kom hem Laila är Laila långt borta. Hemma finns det några som längtar efter henne, och de föreslår olika saker som Laila ska få som skulle hjälpa henne hem. Bilderna tar vid varandra på ett roligt sätt – på första uppslaget ska hon få en luftmadrass som hon sedan kan använda som båt på det andra uppslaget då hon ska få en sjö. Vilka hinder Laila än må stå inför så måste hon komma hem.

Och kanske var Laila aldrig särskilt långt borta i den här berättelsen (tänker lite som i Apan och jag där apans svans skymtar, även om  den som saknar inte ser det). De som längtar och väntar här känns glada och trygga, som att de hela tiden vetat var hon var. Men ändå, en liten smak av känslan. Både det är sakna, och att ha någon som saknar en.

Det är charmigt och poetiskt och jag tycker så mycket om Eva Lindströms karaktäristiska bilder med stora ytor och små rangliga figurer i dämpade pastell- och naturfärger.

Annat av Eva Lindström:
Den stora vännen
Kattmössan

Musse
Vi är vänner

Kommentera
Böcker

Nuckan

September 2, 2018

Nuckan-Malin Lindroth

Nuckan av Malin Lindroth är en essäistisk berättelse om relationer och tvåsamhetsnormen och vad som händer när man hela tiden hamnar utanför. Om att tvätta bort skammen från den ofrivilliga ensamheten, våga höja sin röst och reclaima ordet nucka. Pepp och sorgsen läsning på en och samma gång.

Kommentera
Böcker

Boktips

September 1, 2018

BOKTIPS - emma håkansson

Här är några böcker som jag läst och tyckt jättemycket om under året. Vill tipsa om allihopa!

Donna Tartt – Den hemliga historien
Agnes Lidbeck – Ur
Lisa Bjärbo –Inuti huvudet är jag kul
Sally Rooney – Samtal med vänner
Sara Bergmark Elfgren – Norra Latin
Lisen Adbåge – Dom som bestämmer

Kommentera
Böcker

Händelsehorisonten

August 31, 2018

Jag hade ganska svårt att ta mig in i Händelsehorisonten. Men det är något särskilt med språket -något  som gör att jag vill befinna mig i det, stanna kvar där. Uppbrytningen, upprepningarna – det påminner om att flyta i vågor.

Vi befinner oss i Utkanterna, en plats utanför samhället, bakom bergen – dit alla mödrar och döttrar har förpassats och där de lever utan rättigheter. De har fått försöka skapa sig en tillvaro och ett hem där, med hjälp av skrot från soptippen och varandra. Milde, en av döttrarna, gör uppror mot staden och fängslas. Hon får välja på att avrättas eller att skickas upp i rymden. Vetenskapsmännen vill veta vad som händer med en kropp som färdas in i det svarta hålet Massan. Hur lång tid det kommer att ta innan kroppen slits itu.

Och kvar nere på jorden, mödrarna och döttrarna med blickarna på himlen.

Kommentera
Bibliotek, Böcker

Bibblans instagram

August 14, 2018

För fler boktips -> @lundsstadsbibliotek

1) ”Man blir aldrig för gammal för gräsfläckar, säger mormor.” Frallan är bäst är en charmig berättelse där Frallan och mamma har tävlingsdag, med mormor som domare. Av Sara Ohlsson & Lisen Adbåge!
2) Fredag! Hoppas ni får en trevlig helg.
3) ”Call me by your name and I’ll call you by mine.” Visste ni att filmen Call me by your name bygger på en bok av André Aciman? Den kommer ut på svenska i höst.
4) Ingen skildrar vardagens magi som Shaun Tan! Till exempel i Eric – en rörande berättelse om en liten utbytesstudent som flyttar in i en familjs skafferi. ❤️ Återfanns först i Shaun Tans samling Berättelser från yttre förorten, men har här kommit ut separat.
5) ”I stället lät hon ibland bara tårarna rinna. De rann liksom över. Det visste inte folk om. Hon var bara tårar och när de rann ut var det inte för att hon var en människa och det kom lite tårar. Nej, hon var bara tårar, inte människa. Det enda som var sant med henne var tårarna. Hon var ersatt av sorg.” Har ni läst Caroline Ringskog Ferrada-Nolis senaste roman Rich boy? Så drabbande och starkt om Gully, Marianne och Annika – tre generationers kvinnor.
6) ”Man behöver inte en grav för att minnas dem som har dött. Man behöver inte ett hus för att minnas vad som hänt i huset. Ändå ger vi varandra ting. Saker att stöta fingertopparna mot i vardagen, som en påminnelse om dem som lämnat oss.” Ur: Förlåten av Agnes Lidbeck
7) ”Man letar ju alltid först efter det vackra precis som en hund börjar med de bästa bitarna ur matskålen. Jag var inte särskilt intresserad av ängkavle, hundäxing och kvickrot. Men darrgräs!” ur: Gubbas hage av Kerstin Ekman
8) Sommaren har flyttat in på biblioteket! ☀️
9) Visste ni att det var Astrid Lindgrens lilla barnbarn som hittade på ordet Nan-gi, och ingen annan än han förstod vad det betydde? Astrid Lindgren funderade på vad det var för slags ord, och senare kom det – Nangijala. Bröderna Lejonhjärta i nyutgåva med illustrationer av Jesper Waldersten

Kommentera
Böcker

Lennarts listor

July 6, 2018

Jag tycker om den här boken så mycket!!! Lennarts listor av Barbara Bottner, Gerald Kruglik och Olof Landström. Om Lennart som bygger upp sin tillvaro med hjälp av listor. Han har listor över nästan allting, till exempel vad han ska göra under dagen. Men så flyttar en ny granne in, Albert. Det stod inte på någon lista. Och Lennart tvingas lära sig att allt kanske inte går att planera…

1 kommentar
Böcker

Hemma hos Harald Henriksson

June 6, 2018

Dagarna när flickan och hennes mamma ska åka hem och hälsa på hos Harald Henriksson är flickans bästa dagar. Det är så roligt att vara med Harald, han har jättemycket leksaker, en gullig hund och massor av rum att leka kurragömma i. Han är hennes bästa vän.

Men bilderna berättar en annan historia. En där flickan och mamman åker hem till familjen Henriksson för att mamman städar deras hus. Medan barnen jagar hunden kämpar mamman med en dammsugare i trappan och när Harald och hans mamma äter lagad mat i köket äter flickan och hennes mamma medhavda smörgåsar i ett annat rum. Klasskillnaderna är så subtilt skildrat, och det är ett skickligt samspel mellan ord och bild.

“Jag säger att Harald Henriksson kanske kan komma hem till mej och leka nån gång. Kanske det, säger Harald Henrikssons mamma.”

Hemma hos Harald Henriksson är en fin och viktig bok som väcker många tankar och känslor.Om samhället och orättvisor, om att vissa har – andra inte. Trots att det är en ganska stillsam berättelse så drabbade den mig. Det är Uje Brandelius debutbok med oerhört vackra illustrationer av Clara Dackenberg.

Kommentera
Böcker

Förlåten

April 7, 2018

Agnes Lidbecks andra roman handlar om systrarna Ellen och Maria. De har inte så bra kontakt längre, de hörs pliktskyldigt och irriterar sig mycket på varandra. Men när deras pappa plötsligt dör måste de städa ut och sälja det vackra sekelskifteshuset där han bodde – huset på ön där de tillbringat alla sina somrar. Ellen styr och kalkylerar medan Maria är nostalgisk och helst skulle vilja ha huset kvar.

“Man behöver inte en grav för att minnas dem som har dött. Man behöver inte ett hus för att minnas vad som hänt i huset. Ändå ger vi varandra ting. Saker att stöta fingertopparna mot i vardagen, som en påminnelse om dem som lämnat oss.” (s. 56)

Boken utspelar sig under ett par veckor, och allt medan systrarna röjer så avtäcks lager och lager av minnen, sorger och saker som inte går att tala om. Som aldrig har gått att tala om. De minns alla somrar på ön där de varit små, växt, förändrats – som cigarettpaket som smugits in bakom glasburken med fjädrar. Och som lillasyster, att först bara stå bredvid och registrera allt det nya…

“Samma eftermiddag, bara en halvtimme senare, stod fönstren öppna och det hade slutat regna och från trädgården hörde Maria något som kanske var koltrast och lövsångare, men oavsett en mängd sångfåglar. Ellen satt framför en liten spegel och hade läppstift i handen, som hon målade på innan hon suddade bort det. Där var skillnaden – känd, okänd, känd igen – över på sekunder.” (s. 70)

 Förlåten är en fin och vemodig skildring av att växa upp tillsammans, och att sedan ha varandra att förhålla sig till resten av livet hur svårt det än kan vara. Lidbeck räds inte att sätta ord på tankar och känslor som kan kännas osympatiska, otillåtna att tänka eller känna, och det finns en viss tröst i det.

“Det är ingen mening att sitta och navelskåda , tänker hon, det finns att göra, och det kommer alltid att behöva vara hon som gör. Att röja, städa. Döstäda. Ett hus där allting utspelat sig. Ellen säger inte att hon önskar att väggarna kunde tala. Det skulle vara onödigt poetiskt, tycker hon, och banalt, klyschigt. Det räcker med att se till vad som sparats i lådor och garderober. Även om föremål inte talar, så nog kan de vara avslöjande. Arkeologi istället för historia.” (s. 133-134)

 

Läs också: Finna sig

Kommentera
Böcker

Berättelse om ett äktenskap

March 10, 2018

I veckan pratade min bokcirkel kring denna bok: Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen. Tyckte väldigt mycket om boken! Det är en återberättelse av ett äktenskap som tagit slut, av mannen som blivit lämnad för en annan. Det är ett försök att förstå vad som hände. Avgrunden när ens närmaste människa plötsligt inte älskar en längre. Och tiden innan, då en bara anar.

”Det enda hon kommer ihåg från den tiden är det första mötet med honom, det andra mötet med honom, det tredje. Och så minns hon hur allt omkring henne rasade samman.” (s. 27)

”Ett sådant möte, kort och alldeles öppet, sker överallt, hela tiden. Alla möter någon de kunde ha förälskat sig i, överallt. Helt oväntat ser du in i ansiktet på någon som i sin tur uppriktigt och forskande ser på dig. En som har något du gärna vill ha, humor, trygghet, lekfullhet. Det passar nästan aldrig, du är redan tillsammans med någon, han eller hon är också tillsammans med någon, och ni går vidare. De allra flesta av dessa korta möten glömmer vi därför att de inte leder till något. Du möter någon du kunde ha gift dig med när du kliver på bussen, blickarna berör varandra lätt, men ni ses aldrig igen. Du möter en annan som du också kunde ha levt ganska lycklig med när du är på väg ut ur bussen. En av er ler prövande, den andra ler tillbaka, men för sent. Överallt finns människor som kunde ha hittat varandra, och som inte gör det.” (s. 43)

Det är en välskriven och drabbande berättelse som väcker väldigt många känslor. Har nog inte KÄNT så mycket utifrån en bok på länge! Och den är bra att prata om kärlek och relationer utifrån. Om jämställdhet, frihet, förtrolighet, beroende och makt… Berättelsen skrivs med mannens blick och utifrån hans repertoar – med hans rädslor över att bli lämnad, att tvingas bli utan henne.  Samtidigt är det dessa rädslor som styr frun bort, mot en annan man och förälskelse. Berättelsen hade säkerligen sett väldigt annorlunda ut om den var berättad av henne. Men hon vill inte berätta deras historia. Hon kan inte.

”- Det du sa var fint, det var allt jag behövde. Men jag vill inte att du ska garantera vare sig det ena eller det andra. Vilken sorts liv skulle det bli för dig, och för mig? Jag vill ju att du ska vara levande. Jag vill att du ska vara fri. Jag vill inte att du ska ge mig en garanti som ska gälla i evighet. Jag är plötsligt så rädd för att förlora dig. Jag undrar om jag alltid har varit rädd för det. Men det är den rädslan som kan förstöra allt för oss, eller hur? Det är som hos Shakespeare, det är de desperata försöken att undvika en olycka som leder till olyckan. Somliga försöker rädda sig själva eller andra, och på det viset framkallar de det är rädda för. Problemet är inte om du blir förälskad i honom eller ej, det som är farligt är att jag har blivit så rädd för det.” (s. 126)

Och mantrat. Det måste ha varit kärlek. Det måste.

”Det måste vara kärlek, vad skulle det annars vara? Och det måste vara stor kärlek, en ovanligt stor och allomfattande kärlek, en närhet och en gemenskap och en attraktion mellan oss utöver det vanliga. Annars skulle det inte vara värt det…” (s. 60)

Sen det här med att bli lämnad och utelämnad, verklighet och fiktion.

1 kommentar