Browsing Category

Böcker

Böcker

Finna sig

September 13, 2017

Har läst Agnes Lidbecks Finna sig till en bokcirkel på biblioteket! Berättelsen handlar om Anna, som lever hela sitt liv efter hur andra behöver henne, eller vad hon tror att andra tänker om henne. Det blir en ganska frustrerande läsning. Anna tar sig an de traditionella kvinnorollerna med exakthet. Hon är först mamman och frun, sen blir hon älskarinnan och slutligen den vårdande (en roll som på många sätt liknar rollen som mamma, bara det att en fullvuxen man väger mer än ett litet barn). Utåt sett är det lätt att tro att Anna lever ett ganska perfekt liv, men berättelsen skildras inifrån Anna, och där finns en stor ilska och panik. Anna längtar hela tiden efter något annat, men vet inte vad. Så hon finner sig. Och åren går.

Det är sorgligt, distanserat men också ganska roligt om samhällets och de egna förväntningarna på vad det innebär att vara kvinna.

Några favoritbitar:

”Det går att tillrättavisa ett barn för att det tagit all plats i soffan men inte för att det tagit all plats i livet.” (47)

”Anna packar allt snabbt, man kan få intrycket av att hon går ifrån ett hus som någon skulle komma hem till snart och be henne stanna kvar i.” (145)

”Så varför skriver du inte bara, frågar Anna inte. Vad tänker du på, frågar hon inte heller längre, inte sedan han helt slutat låtsas tänka på henne.” (180)

Kommentera
Böcker

Oväder

July 27, 2017

En storm är i antågande, det känns i hela luften. Morrhåren darrar och vinden väser. Djuren i skogen förbereder sig på ovädret så gott de kan – då kommer regnet. Men Tussen har tappat sin gula ullvante,  och ger sig ilsket ut för att leta efter den. Hen hamnar mitt i rusket, allt flyger omkring i blåsten och plötsligt smäller det! Tussen faller, och landar snart på en främmande plats – ett ställe för borttappade  saker. Kan vanten kanske finnas där?

Jag tycker så mycket om Clara Dackenbergs bilder! Och det finns så många bra och snälla skogsdjur i denna! De rår om varandra. Det är en mysig berättelse, med snygga färger, charmiga detaljer och vackra naturscener. Berättelsen baseras på Tuvalisa Rangströms pjäs “Det lilla ovädret” från 2014 där hon själv spelade Tussen.

Tidigare av Clara Dackenberg: Nu eller kanske Mu

Kommentera
Böcker

Spådomen

July 21, 2017

“Jag visste inget om människan vars ögon jag mötte i spegelglaset. Högst osäkert om jag gillade henne. Jag trodde inte det. Jag förstod ingenting. Jag hade inte den blekaste aning. Jag ville mest bara tre saker. Bli fri, skriva, få orgasm.” (s. 11)

Spådomen av Agneta Pleijel är en självbiografisk roman över författarens uppväxt, från 1940-talet då hon föds och ungefär 20 år fram, då hon tar studenten. Författaren skriver ömsom “hon”, ömsom “jag”. Fortsättningen, Doften av en man, kom ut i våras.

Agneta och familjen flyttar ofta och hon växer upp i Stockholm, Lund och Amerika. Hon vet hur det känns att gång på gång tvingas bryta upp och börja om – att ständigt vara den nya på skolgården. Boken handlar om kroppen som förändras och skammen det medför, om att vilja passa in och bli accepterad och att förhålla sig i en familj där det finns motsättningar och hemligheter. Men också om att vara ung, att sitta på pojkrumssängar, drömma om Paris och cykla över kullerstensgator.

“De kysser varandra på flera fester. Han spelar trumpet på skoldanserna. Han har en röd moped av märket Mustang; hon lär sig känna igen ljudet av den bland alla Lunds hundratals mopeder.” (142)

När ensamheten känns stor vänder sig Agneta till böckerna, berättelserna. Det är där hon lär sig om kvinnokroppen och där hon närmar sig erotiken. Böckerna är trygghet och upptäcktsfärd.

“Hon läser för att gömma sig där ingen kommer åt henne.” (s. 26)

“Någon klok människa har sagt att vi bara består av fiktion, av tanken som vi gör om oss själva. Det händer att jag tror att det jag berättar om mig – om henne – för länge sen är hoplagt till ett stelnat efterhandsminne som bit för bit har förändrats medan hon blev jag.” (s. 239)

Och detta muminska (om grannflickan), life goal:

“Nanna ter sig alltmer häpnadsväckande.
Också hon visar sig vara född i Stockholm och har i gymnasiet låtit bygga sig en egen båt på Möja. Det första studielånet ska oavkortat gå till den.
En klinkerbygd motorbåt. Med ruff och Albinmotor. I den ska Nanna tillbringa sommaren. Med pudeln och sina böcker och skrivmaskinen. Handen på rodret. Mot horisonten. Ensam och fri.” (s. 208-209)

Kommentera
Böcker

Den stora vännen

July 9, 2017

Den stora vännen - Ylva Karlsson o Eva Lindström 1 Den stora vännen - Ylva Karlsson o Eva Lindström 2 Den stora vännen - Ylva Karlsson o Eva Lindström 3

Bara det när kroppen har blivit ett bo av längtan, och vad det kan innebära att ge sig efter det en längtar efter. I Den stora vännen av Ylva Karlsson och Eva Lindström möter vi Caio, som så gärna vill ha en blåval som vän. En kväll får hon syn på en från strandkanten. Hon försöker få kontakt med valen, men den svarar inte utan simmar iväg från stranden, allt längre ut i havet. Caio kan inte missa sin chans. Hon hoppar ned i en båt och ror efter. Men havet kan vara en farlig plats för en ensam liten person i en båt, och snart blir vågorna allt högre…

Den stora vännen är en ömsint berättelse om vänskap och hav. Lindströms bilder fyller hela uppslagen – vilket ger en känsla av att havet bara fortsätter och fortsätter i det oändliga. Stora penseldrag tillsammans med tunna blyertsstreck medför både fart och skörhet till berättelsen.

Kommentera
Böcker

Väggen

July 5, 2017

Jag har precis läst Marlen Haushofers Väggen. Bokens huvudperson är på semester i en jaktstuga i en liten bergsby i Österrike. En morgon, när hon ska gå och leta efter sitt resesällskap som gått till byn på kvällen men på morgonen ännu inte kommit tillbaka, stöter hon in i en vägg. En hård genomskinlig vägg – som inte går att ta sig förbi. Väggen skiljer jaktstugan och den omgärdande naturen från resten av världen. Snart upptäcker hon att alla människor och djur hon ser på andra sidan väggen är förstelnade, döda. Hon förstår inte vad som har hänt, bara att det måste vara något förfärligt. Hennes sällskap kommer aldrig att komma tillbaka.

Som tur är har hon jakthunden Lo vid sin sida. Och ganska snart ansluter en katt och en ko. Djuren gör henne låst vid jaktstugan, men ger henne också mening med den svårfattliga tillvaron. De bildar en brokig liten familj och hon gör sitt bästa för att skydda dem från stormar, rovdjur och svält. Med hjälp av en bondepraktika som hon hittar i stugan lär hon sig hur en odlar potatis, slår hö och reder sig själv. Det står mindre om hur sårbar en blir när en älskar och ömmar.

Boken är huvudpersonens redogörelse för tiden innanför väggen, hennes försök att minnas och hålla ensamheten och rädslorna i schack. Det är mest ganska långsamma vardagsbeskrivningar: hon harvar sig fram, sover oroligt eller tungt och försöker leva i symbios med naturen. Händerna blir såriga och hårda. Och med tiden tänker hon allt mer sällan på väggen.

Hela texten är skriven i ett enda flöde. Det finns ingen luft mellan styckena, ingenstans att stanna.

“Jag har påbörjat detta projekt, så att jag inte ska stirra ut i skymningen och känna mig rädd. För jag är rädd. Från alla håll kommer rädslan krypande, och jag vill inte vänta tills den är framme och övermannar mig. Jag tänker skriva tills det blir mörkt, och detta nya och ovana arbete kommer att göra mig trött, tom och sömnig i huvudet. Morgonen är jag inte rädd för, bara de långa, mörka eftermiddagarna.” (s 7)

Kommentera
Böcker

Tjänarinnans berättelse

June 20, 2017

Tjänarinnans berättelse - Margaret Atwood

Mitt under första säsongen av The Handmaiden’s Tale började jag läsa Margaret Atwoods bok, Tjänarinnans berättelse (1985) som tv-serien bygger på.

Tjänarinnans berättelse är en dystopisk berättelse över ett USA som förvandlats till det kristet fundamentalistiska Gilead, där kvinnorna förlorat sina rättigheter. Miljöförstöring och gifter har gjort att  barnafödandet minskat drastiskt, och de kvinnor som har chans att bli gravida, Tjänarinnorna, tvingas in som barnaföderskor i barnlösa hem.  De som inte är användbara, de som inte fogar sig förpassas till Kolonierna. En av alla dessa Tjänarinnor är Offred. Det är Offreds berättelse vi följer i boken, blandat med tillbakablickar till ett liv innan allt föll samman. Och med ett litet litet, skakande hopp om att det kommer ett efteråt.

“Jag är sorgsen nu, vårt sätt att prata är oändligt sorgset: bleknad musik, bleknade pappersblommor, sliten satin, ett eko av ett eko. Alltihop borta, inte möjligt längre.” (s. 296)

Kronologin skiljer sig en del mellan boken och tv-serien, och vissa saker drabbade eller genomfördes av andra karaktärer, så det var lite rörigt att läsa och titta samtidigt. Boken känns dessutom mycket mörkare – det finns färre ljusglimtar, mindre motstånd.

“Jag önskar att den här historien vore annorlunda. Jag önskar att den var mer civiliserad. Jag önskar att den visade mig i en bättre dager, om inte lyckligare så åtminstone aktivare, mindre villrådig, mindre oroad av bagateller. Jag önskar att den handlade om kärlek, eller om plötsliga insikter av stor betydelse för ens liv, eller rentav om solnedgångar, fåglar, slagregn, eller snö.” (s. 301)

Det är en fruktansvärd, obehaglig och skrämmande läsning/tittning. Och mycket fängslande.

2 kommentarer
Böcker

Gröngölingen är på väg

May 28, 2017

GröngölingenÄrPåVäg-BarbroLindgren

Barbro Lindgrens Gröngölingen är på väg: dikter för barn och andra innehåller texter för de flesta av de tillfällen i livet då en kan behöva luta sig mot något skrivet. När det är svårt att hitta egna ord. Dikterna handlar om naturen och djuren och om hur små barn luktar. Om att finnas till, att åldras och att dö.

Den här, “Längst inne i mitt huvud”, tycker jag är så trösterik… som lite, lite vadd runt sorgen.

GröngölingenÄrPåVäg2-BarbroLindgren

Kommentera
Böcker

Tre och Natten

May 25, 2017

Tre-PerNilsson&LisenAdbåge och Natten-SaraVillius&MariKanstadJohnsen

Här är tips på två nya bilderböcker med lekfullt tilltal och knäppa härliga bilder: Tre av Per Nilsson och Lisen Adbåge samt Natten av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen.

Tre-PerNilsson&LisenAdbåge Tre-PerNilsson&LisenAdbåge

I Tre är berättaren väldigt framträdande. Hen berättar först att Jonatan har tre ben och tre fötter – för att på nästa sida rätta sig själv: “Nej, nu sa jag fel.” Ganska busigt! Tycker om att illustrationerna skiljer sig åt från en sida till en annan, påståendesidan är avskalad och enfärgad och saktar ned tempot något, för att sedan bryta ut i många färger och detaljer.

Natten-SaraVillius&MariKanstadJohnsenNatten-SaraVillius&MariKanstadJohnsenNatten-SaraVillius&MariKanstadJohnsen
I Natten får en många tillfällen att låta som en vind (= bra grej!). Det är natt och kallt och läsaren gör nedslag i mörkret: månen lyser, räven smyger och en flicka är vaken sent och bakar blåbärspaj. Berättelsen är uppbyggd kring frågor som: “Vad gör månen?”, “Var är månen?”, “Vem lyser månen på?” vilket kan skapa mysig  tillsammansläsning. Och har inte ugglan som lyssnar efter mat tidernas bästa min?

Kommentera