Kristen Roupenians debutbok Kattmänniska och andra berättelser är dedikerad till hennes mamma –”som lärde mig älska det som skrämmer mig”. Det sätter ganska mycket fingret på vad det är för en novellsamling. Det är berättelser om insekter, nattvarelser och magiska formler. Men allra mest handlar det om relationer, makt, sex och kontroll. Det är roligt och obehagligt på samma gång och jag läser med lika delar förtjusning och förfäran.
”Margot låg på sängen och stirrade i taket och upptäckte för första gången att det satt klistermärken där, sådana där små stjärnor och månar som skulle lysa i mörkret. Robert kom tillbaka från badrummet och stod som en kontur i dörröppningen. ’Vad vill du göra nu?’ frågade han. ’Vi borde bara ta livet av oss’, föreställde hon sig att hon skulle säga, och sen föreställde hon sig att det någonstans där ute i universum fanns en kille som skulle tycka att det här ögonblicket var precis lika hemskt och samtidigt hejdlöst komiskt som hon gjorde, och att hon någon gång långt fram i tiden skulle berätta den här historien för den killen.” (s. 112-113)
ur: Kattmänniska, där Margot går på en obekväm dejt och har obekvämt sex med en äldre man
Just novellen Kattmänniska (Cat Person) fick enorm spridning när den publicerades i The New Yorker 2017. Den kom ut innan #metoo men tangerar samma ämnen. Flera av novellerna vore intressanta att använda i bokcirklar!
No Comments