Böcker

Rymlingarna

November 22, 2018

Denna hjärtknipande har vi haft som högläsningsbok några mörka novemberkvällar – Rymlingarna av Ulf Stark och Kitty Crowther. Det blev Ulf Starks sista bok, och kom ut postumt efter hans bortgång. Ett avsked. Kanske.

Rymlingarna handlar om att åldras, om att se tillbaka på vad som har varit viktigt i livet och att ta farväl. I boken möter vi farfar som är inlagd på sjukhus. Han är arg och envis och hans hjärta är utslitet. Lill-Gottfrid tycker om sin farfar och vill inte att  han ska vara ensam, men hans pappa drar sig för att åka och hälsa på på sjukhuset. Han blir bara sorgsen. Farfar avskyr att vara fast på sjukhuset – allt han vill är att åka tillbaka till huset i skärgården där han och farmor har levat. Lill-Gottfrid bestämmer sig för att hjälpa honom rymma dit i smyg.

“- Vad ska vi göra när vi kommer fram? undrade jag.
– Jag vill se huset en gång till, sa han. Jag vill att vi eldar i kakelugnen. Och sen vill jag sitta vid fönstret ett tag och titta ut över vattnet så där som hon brukade. Jag fattade aldrig vad det var hon såg.
– Hon kanske bara tänkte på nåt, sa jag.
– Jamen, på VADÅ? röt han.
Han knöt näven och ögonvitorna fick små röda trådar.
– Vill du ha ett lugna-ner-dej-piller? sa jag.
– Nej, det vill jag inte. Jag vill ha en kardemummabulle, sa han.” (s. 50-51)

Det är rätt nostalgiskt och har många likheter med Ulf Starks Kan du vissla, Johanna? Men det är också varm, lite fnissig och mycket rörande läsning som lämnar en med en känsla av ödmjukhet inför livet och de människor en har i det. Och Kitty Crowthers bilder är helt ljuvliga!

“Kan man älska nån som är död? undrade jag.
Farfar bet hårt på sin bulle.
– Nu håller du bara käften, unge!
Jag visste vad det betydde. Det betydde: ‘Ja, det kan man.'” (s. 52)

No Comments

Leave a Reply