Böcker

Berättelse om ett äktenskap

March 10, 2018

I veckan pratade min bokcirkel kring denna bok: Berättelse om ett äktenskap av Geir Gulliksen. Tyckte väldigt mycket om boken! Det är en återberättelse av ett äktenskap som tagit slut, av mannen som blivit lämnad för en annan. Det är ett försök att förstå vad som hände. Avgrunden när ens närmaste människa plötsligt inte älskar en längre. Och tiden innan, då en bara anar.

”Det enda hon kommer ihåg från den tiden är det första mötet med honom, det andra mötet med honom, det tredje. Och så minns hon hur allt omkring henne rasade samman.” (s. 27)

”Ett sådant möte, kort och alldeles öppet, sker överallt, hela tiden. Alla möter någon de kunde ha förälskat sig i, överallt. Helt oväntat ser du in i ansiktet på någon som i sin tur uppriktigt och forskande ser på dig. En som har något du gärna vill ha, humor, trygghet, lekfullhet. Det passar nästan aldrig, du är redan tillsammans med någon, han eller hon är också tillsammans med någon, och ni går vidare. De allra flesta av dessa korta möten glömmer vi därför att de inte leder till något. Du möter någon du kunde ha gift dig med när du kliver på bussen, blickarna berör varandra lätt, men ni ses aldrig igen. Du möter en annan som du också kunde ha levt ganska lycklig med när du är på väg ut ur bussen. En av er ler prövande, den andra ler tillbaka, men för sent. Överallt finns människor som kunde ha hittat varandra, och som inte gör det.” (s. 43)

Det är en välskriven och drabbande berättelse som väcker väldigt många känslor. Har nog inte KÄNT så mycket utifrån en bok på länge! Och den är bra att prata om kärlek och relationer utifrån. Om jämställdhet, frihet, förtrolighet, beroende och makt… Berättelsen skrivs med mannens blick och utifrån hans repertoar – med hans rädslor över att bli lämnad, att tvingas bli utan henne.  Samtidigt är det dessa rädslor som styr frun bort, mot en annan man och förälskelse. Berättelsen hade säkerligen sett väldigt annorlunda ut om den var berättad av henne. Men hon vill inte berätta deras historia. Hon kan inte.

”- Det du sa var fint, det var allt jag behövde. Men jag vill inte att du ska garantera vare sig det ena eller det andra. Vilken sorts liv skulle det bli för dig, och för mig? Jag vill ju att du ska vara levande. Jag vill att du ska vara fri. Jag vill inte att du ska ge mig en garanti som ska gälla i evighet. Jag är plötsligt så rädd för att förlora dig. Jag undrar om jag alltid har varit rädd för det. Men det är den rädslan som kan förstöra allt för oss, eller hur? Det är som hos Shakespeare, det är de desperata försöken att undvika en olycka som leder till olyckan. Somliga försöker rädda sig själva eller andra, och på det viset framkallar de det är rädda för. Problemet är inte om du blir förälskad i honom eller ej, det som är farligt är att jag har blivit så rädd för det.” (s. 126)

Och mantrat. Det måste ha varit kärlek. Det måste.

”Det måste vara kärlek, vad skulle det annars vara? Och det måste vara stor kärlek, en ovanligt stor och allomfattande kärlek, en närhet och en gemenskap och en attraktion mellan oss utöver det vanliga. Annars skulle det inte vara värt det…” (s. 60)

Sen det här med att bli lämnad och utelämnad, verklighet och fiktion.

1 kommentar

1 Comment

  • Reply Hanneles bokparadis March 10, 2018 at 17:24

    sett denna på biblioteket och lyssnade på honom i Skavlan men inte läst.

  • Leave a Reply