Böcker

Sent i november

November 6, 2017

Att läsa Sent i november är att få en varm filt om axlarna medan rugget och regnet slår mot fönsterrutorna. Detta är Tove Janssons sista bok om Mumindalen. Det har blivit senhöst, allt har vissnat och dött och de olika varelserna som Hemulen, Filifjonkan och Onkelskruttet söker sig av olika anledningar till Muminfamiljens hus. Huset, och familjen, minner dem om trygghet och värme. Men när de kommer fram, möts de bara av varandra. Huset är tomt och familjen är borta. Så de flyttar in, i hopp om att Mumintrollen ska komma hem igen.

“Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill.” 8-9

I Tuula Karjalainens biografi Tove Jansson: arbeta och älska, beskrivs hur Sent i november är Tove Janssons avsked till Ham (hennes mor) som gick bort samma år som boken kom ut. Det är en mycket vacker, varm och vemodig berättelse. Utmärkt novemberläsning!

“Man kan ligga på en bro och se vattnet strömma förbi. Eller springa, eller vada genom ett kärr i sina röda stövlar. Eller rulla ihop sig och lyssna till regnet över taket. Det är mycket lätt att ha det trevligt.” (58)

Läs mer:
Tove Jansson: arbeta och älska
Bildhuggarens dotter
Anteckningar från en ö

Kommentera

No Comments

Leave a Reply