Böcker

Väggen

July 5, 2017

Jag har precis läst Marlen Haushofers Väggen. Bokens huvudperson är på semester i en jaktstuga i en liten bergsby i Österrike. En morgon, när hon ska gå och leta efter sitt resesällskap som gått till byn på kvällen men på morgonen ännu inte kommit tillbaka, stöter hon in i en vägg. En hård genomskinlig vägg – som inte går att ta sig förbi. Väggen skiljer jaktstugan och den omgärdande naturen från resten av världen. Snart upptäcker hon att alla människor och djur hon ser på andra sidan väggen är förstelnade, döda. Hon förstår inte vad som har hänt, bara att det måste vara något förfärligt. Hennes sällskap kommer aldrig att komma tillbaka.

Som tur är har hon jakthunden Lo vid sin sida. Och ganska snart ansluter en katt och en ko. Djuren gör henne låst vid jaktstugan, men ger henne också mening med den svårfattliga tillvaron. De bildar en brokig liten familj och hon gör sitt bästa för att skydda dem från stormar, rovdjur och svält. Med hjälp av en bondepraktika som hon hittar i stugan lär hon sig hur en odlar potatis, slår hö och reder sig själv. Det står mindre om hur sårbar en blir när en älskar och ömmar.

Boken är huvudpersonens redogörelse för tiden innanför väggen, hennes försök att minnas och hålla ensamheten och rädslorna i schack. Det är mest ganska långsamma vardagsbeskrivningar: hon harvar sig fram, sover oroligt eller tungt och försöker leva i symbios med naturen. Händerna blir såriga och hårda. Och med tiden tänker hon allt mer sällan på väggen.

Hela texten är skriven i ett enda flöde. Det finns ingen luft mellan styckena, ingenstans att stanna.

“Jag har påbörjat detta projekt, så att jag inte ska stirra ut i skymningen och känna mig rädd. För jag är rädd. Från alla håll kommer rädslan krypande, och jag vill inte vänta tills den är framme och övermannar mig. Jag tänker skriva tills det blir mörkt, och detta nya och ovana arbete kommer att göra mig trött, tom och sömnig i huvudet. Morgonen är jag inte rädd för, bara de långa, mörka eftermiddagarna.” (s 7)

Kommentera

No Comments

Leave a Reply