Böcker

Stoner

August 30, 2016

Stoner

Tips på en fantastiskt tät och sorgsen läsning: Stoner av John Williams. Boken kom ut på sextiotalet. Man får som läsare följa William Stoner under livets gång, från de första åren på bondgården via universitetet fram till hans bortgång. Det är livet som det kan vara, fullt med misslyckanden, förhoppningar och ensamhet. I bakgrunden pågår världskrigen.

Stoner föds på en liten bondgård i Missouri, USA, i slutet av 1800-talet. Föräldrarna är kutryggiga efter allt hårt arbete.

”Modern förhöll sig tålmodigt till sitt liv, som om det vore ett långt ögonblick som måste uthärdas.” (14)

Familjen tar lån för att Stoner ska kunna få sig en jordbruksutbildning, men under studierna upptäcker han den engelska litteraturen och hans liv tar en ny riktning. Modern gråter tyst och hårt när han berättar att han inte tänker komma tillbaka till gården. Så småningom blir Stoner lektor på universitetet. Under en middag träffar Stoner den unga, vackra Edith.

”Men det var ögonen som fängslade honom och höll honom kvar, som de gjort dagen före. De var mycket stora och hade den blekaste blå nyans han någonsin sett. När han såg in i dem tycktes han sugas ut ur sig själv och in i ett mysterium som han inte kunde förstå.” (61)

De gifter sig och får så småningom en dotter. Det blir ett kärlekslöst äktenskap. När Stoner är hemma blir Edith nervös och sjuk så det är lättare att hålla sig hemifrån. Stoner hittar ändå entusiasm och kärlek i litteraturen och undervisningen. Han upplever en värme och trygghet där som han inte känt någon annanstans. Men Stoners idealism och egenheter gör att han kommer i onåd med kollegor, och han tvingas hålla tråkiga kurser på dåliga tider. Också: en sen, stor förälskelse!

Att nästan hela livet bara kan vara tragglande, strävande… Stoner är en stor läsupplevelse (om än med mossiga kvinnoporträtt), som lämnar en med en känsla av ödmjukhet inför livet och de människor man möter.

”Han kände sig ibland slö och oföretagsam och han längtade efter något, till och med smärta – som kunde borra sig in och göra honom levande.” (193)

”Under sitt fyrtiotredje år fick William Stoner lära sig vad andra, mycket yngre människor, lärt sig före honom: att den människa man först förälskar sig i inte är densamma som den man älskar senare i livet, liksom att kärlek inte är ett ändamål utan en process där man försöker lära känna en annan.” (208)

”Krigsåren flöt samman, och Stoner genomlevde dem som om han trotsades ett hårt och nästan outhärdligt väder – med böjt huvud, sammanbitna käkar och tankarna riktade på nästa steg och nästa och nästa.” (260)

 

Kommentera

No Comments

Leave a Reply