Böcker

Min brorsa heter Noa & När hundarna kommer

October 26, 2015

Min brorsa heter Noa

På senaste tiden har jag läst två böcker på samma tema – vad som kan hända när någon närstående plötsligt förändras och börjar hänga i nazistiska grupper.

I Min brorsa heter Noa av Anna-Clara Tidholm & Joanna Hellgren är det Sagas sextonåriga bror Noa som är arg hela tiden, som har slutat gå till skolan och som har hakkors på väggarna i sitt rum, fast han inte får.  Noa säger att nazister är bäst och att de hatar sådana som Sagas bästis Anisa. Noa och hans nya gäng bråkar sig igenom staden, och Saga hittar knivar i hans garderob. Vad gör man när man som Saga hamnar mitt emellan? När man vill skydda någon samtidigt som man vet att den gör fel? En viktig bok att prata om. (Och som vanligt vill jag slå ett slag för Joanna Hellgrens fina illustrationer!)

Om Min brorsa heter Noa riktar sig till lite yngre personer så passar När hundarna kommer mer för ungdomar (och vuxna förstås, men jag tycker i och för sig alltid att vuxna också kan läsa barn- & ungdomsböcker).

Jessica Schiefauers När hundarna kommer handlar om Isak och Ester som träffas på en fest och blir förälskade. Det är den första stora kärleken som skymmer allt runtomkring. Vid sidan av denna kärlekshistoria, så börjar Isaks lillebror Anton att umgås med ett nynazistiskt gäng, och han är med när en skolkamrat misshandlas till döds nere vid sjön. Denna händelse kommer att förändra, förstöra Isaks och Esters relation. Isak och hans familj förtärs av händelsen. Ester gör allt hon kan för att stötta Isak samtidigt som hon försummar allt annat. Vad händer med kärleken i allt detta? En väldigt fin och förtvivlat sorglig bok! Boken rymmer många pricksäkra beskrivningar om hur det är att vara ung. Om tristessen, hur stilla tiden kan kännas medan man väntar på att det där man tänker är livet ska börja. Till exempel här, innan dödsfallet. Innan Isak:

”De blåser på teet. Det finns inte mycket att säga och inte mycket att göra, de dricker i små klunkar tills kopparna är tomma och sedan går de med händerna i jackfickorna uppför alla backarna till bostadsområdena, och där går Veronica till hyresrätterna och Ester går till radhusen. Det är kyligt i luften, snart kommer skymningen och sedan kommer gryningen och därefter kommer skymningen igen, och det verkar inte bli mycket mer av livet än så.” (s 23)

1 Comment

  • Reply Lillmor October 27, 2015 at 20:27

    “Min brorsa heter Noa” är väldigt fin, jag tycker mycket om den färgpalett hon valt. Att det är ett brännande och aktuellt tema gör boken bara ännu bättre, om smått skrämmande. En får hoppas att det finns hopp.

  • Leave a Reply to Lillmor Cancel Reply