Böcker

Allt jag inte minns

September 28, 2015

Alltjaginteminns

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri handlar om Samuel som är död, och Författaren som försöker att återskapa hans sista dag i livet för att kunna förstå vad som hänt och vem han egentligen var. Författaren kontaktar personer i Samuels närhet, han pratar med folk som bodde i hans mormors hus, han mailar hans mamma, han betalar hans bästa vän att berätta. Boken består så av olika röster  som berättar vad de minns eller åtminstone vad de vill berätta av det de minns om Samuel. Författarens röst är i stort utelämnad, det är bara svaren på frågorna som är dokumenterade. Som ett samtal där den ena partern är bortklippt.

Lite såhär:
“Ska jag bara prata på? Okej. Men då litar jag på att du gör om det jag säger så att det funkar som text. Jo, men typ tar bort när jag säger ‘typ’ och ‘liksom’, för jag vet hur talspråk ser ut när det är exakt nedskrivet, det blir helt bisarrt, man framstår som en idiot och jag vill inte framstå som en idiot, jag vill framstå som jag.” (s 89-90)

Det handlar ganska mycket om minnen. Om hur man minns – som Samuel som på en dejt häller ett glas vatten över huvudet för att personen mitt emot alltid ska tänka på honom när hon dricker vatten – om vad som händer med ens minnen när man som Samuels mormor drabbas av demens. Jag tänker på ett citat av Marguerite Duras, som i Det är allt skriver: “YA: Vad finns kvar efter döden? MD: Ingenting. Utom de levande som ler mot varandra, som minns.” Vad är en person om minnena är allt som finns kvar, minnen som i många fall motsäger varandra? I boken har alla olika teorier kring Samuels död: om det var en olycka, varför han gjorde det om det inte var en olycka , vad som ledde fram till det, vems fel det var, varför varför varför? Och varför har Författaren ett sådant behov av att kartlägga Samuels sista tid?

Mamman skriver:
“Hur många detaljer behöver du för att förstå honom? Är det viktigt att han hade en goseödla som hette Mishimushi som vi tappade bort på en semester på Kreta? Att han var rädd för sirener när han var liten? Att han började gråta när han hörde melankolisk musik och sa att den ‘gjorde ont i honom’? […] Vem bestämmer vad som är viktigt och vad som är överflödigt? Allt jag vet är att ju fler detaljer som jag berättar om honom, desto fler detaljer känns det som om jag utelämnar.” (s 43)

Allt jag inte minns är en vacker och välskriven bok om livet och de människor vars vägar man korsar.

Fler fina bitar:

“Sen kom hösten när Laide och Samuel träffades på riktigt. Och det är väl detta som vissa (till exempel du) skulle kalla historiens början. Och andra (till exempel jag) skulle kalla början på slutet.” (s 89)

“Resten av våren bara fortsatte. Tiden gick så där långsamt som den bara gör när inget händer. Och ändå, nu när jag tänker tillbaka på våren, känns det som att den försvann på en sekund. Kanske är det alltid så, att perioderna som känns långa när man lever blir korta i minnet och tvärtom.” (200)

Stiligt bokomslag också!

 

Fler boktips:
Maruerite Duras – Det är allt

 

No Comments

Leave a Reply