Böcker

Atlas över avlägsna öar

March 11, 2015

atlas1atlas2

Judith Schalansky växte upp med att bläddra och drömma sig bort i kartböcker. Hur hon drog med pekfingret över sidorna, landade i främmande länder. Senare förstod hon att världsatlaser ger en skev bild av verkligheten och att den tvådimensionella kartan bara är en tolkning av världen.

Det finns en lång rad öar som ligger så långt från sitt fädernesland att de inte längre får plats på nationskartorna. För det mesta lämnas de då helt enkelt utanför; ibland får de ta plats i den kartografiska utdragssoffan: inpressade i en inramad ruta, uppträngda i hörnet, med egen skala, men utan information om deras faktiska läge. Så blir de fotnoter till fastlandet, i någon mening oumbärliga, men samtidigt mycket intressantare än den tunga, kontinentala korpusen. (s. 13)

Schalansky skriver: “Det är hög tid att vi börjar räkna kartografin till poesin och erkänner att atlasen hör till skönlitteraturen” (s. 22), och boken består så av nedslag på avlägsna eller bortglömda öar. Det är öar som är så små att även när man står mitt på ön så kan man höra havet, det är öar som ingen människa någonsin varit på och det är öar som långsamt sjunker ned i Stilla havet. På somliga öar bor endast enstaka pälssälar medan det på andra öar bor hundratals människor som lever efter olika förutsättningar och samhällssystem. Det är expeditioner, kolonialism, karga landskap och vilda hav.

Schalansky menar att hon delar sin fascination för avskurna platser med en sjöman, George Hugh Banning, som i början på 1900-talet seglade och drömde om att lida skeppsbrott, någonstans, varsomhelst, “bara det var en på en gudsförgäten plats omgiven av vatten” (s. 14).

Boken känns som ett titthål mot världen, haven, öarna och gör en hemskt nyfiken på att lära sig mer eller fara på milsvida äventyr.

Kommentera

No Comments

Leave a Reply