Böcker

Beckomberga

September 24, 2014

Boktips: Sara Stridsbergs nya roman Beckomberga: ode till min familj, som utspelar sig på och kring Beckomberga – en gång ett av landets största mentalsjukhus. Nu nedlagt.

“I mitt minne flyger vita havsfåglar genom sjukhuskorridorerna. Det kan inte ha varit så, men det är så jag minns den där första gången vi besöker honom på sjukhuset. Ljudet av frasande vingar, fjädrar och en svag lukt av hav och död, som om vågor slog mot en strand någonstans inne i byggnaden, som om arkitekturen dolde ett öppet sår.” (s. 352)

När Jackies pappa Jimmie Darling hamnar på Beckomberga är Jackie där allt oftare, lever i den världen, vill stanna där. Sjukhuset som fängelse och fristad. Det är drömmarna, rädslorna och vansinnet. Och vad som händer med människorna när mentalsjukhus läggs ned, hur de kan finna en plats på andra sidan sjukhusstängslen – om de kan.

”Människorna är annorlunda här, de har ingenting och jag har lärt mig det här, att det spelar ju ingen roll vad man har och var man bor. Alla är ju ändå lika, det finns inget sätt att skydda sig.”
”Skydda sig mot vad?”
”Jag vet inte. Mot ensamheten…mot branten inombords.”
(s 21-22)

”Det enda jag saknar på sjukhuset är himlarna”, säger hon till honom.
”Ser du inte himlarna där?”
”Jag ser bara mig själv där.”
”Men du har dem kanske inom dig?”
”Himlarna?”
Hon skrattar hårt.
”Om du visste vad jag hade inom mig, lille Edvard, skulle du inte sitta här.”
(s 221-222)

Och alltid hos Stridsberg – språket: bilderna, luftigheten, perspektivet. Att hålla de svaga i handen.

No Comments

Leave a Reply