September

Här bor vi nu. Med pelargoner i alla fönster och utsikt mot ett stort träd som börjat gulna. Är en sol när inte solen. På en stol ligger Gun-Britt Sundströms För Lydia och väntar – den skildrar kärleksrelationen i Den allvarsamma leken ur Lydias perspektiv (tack Katta för lästips).

Men först – litet mer Hjalmar Söderberg, Den allvarsamma leken:

“- Det fattades bara, hörde han henne viska – han hörde det som i en dröm – det fattades bara att jag skulle gå genom hela livet utan att nånsin ha varit din!” (s. 149)

“Arvid lyssnade tankfullt. “Lydia.” Det fanns alltså en Lydia på 1870-talet också. Ack ja, det har det väl alltid funnits och skall alltid finnas.” (s. 219)

“- Jag tror för resten inte att det är möjligt ens för en diktare att göra litteratur av sin kärlek, så länge det ännu finns en gnista liv i den. Den måste nog vara död först, innan han kan balsamera den.” (s. 230-231)