Platser

Berlinguide

July 19, 2015

KarlMarxAlle-EmmaHAtt landa i ett grönskande Berlin. Att gå långt pga så STOR stad, att sitta under stora trädkronor på gatuserveringar tills det mörknat och att äta oförskämt gott hela tiden. Här är några av de platser vi besökte och vill tipsa vidare om.
Continue Reading…

Kommentera
Böcker

Anteckningar från en ö

July 7, 2015

AnteckningarFrånEnO-EmmaHI Anteckningar från en ö får man följa Tove Janssons och Tuulikki Pietiläs liv från en ö i den finska skärgården. Från tältdrömmar om en liten stuga till husbygge och vidare till den sista sommaren på ön. Mysig läsning, särskilt om man inte kan få nog av Tove Janssons havsbeskrivningar. Boken är som en loggbok över ölivet samt innehåller Tuulikkis naturmålningar.

“Vi drömde om hur stugan skulle se ut. Rummet skulle ha fyra fönster, ett i var vägg. I sydost gav vi plats för de stora stormarna som rasar tvärs över ön, i öster får månen spegla sig i gloet och i väster finns en bergvägg med mossa och stensöta. Norrut måste man kunna hålla utkik för att se vad som kommer åkande och hinna vänja sig.” (15)

“Alla mänskor vet ju att i Finland ska varje stuga ha en “kotipihlaja”, en hemrönn vid knuten, det hör till och är ett tecken på frid och sammanhållning. Vår husrönn är öns enda träd. När rönnen var liten splittrades den av sprängsten, men tog sig och förgrenade sig med Rosa rugosan och bildade en djungel, inte stor, men tät. Innan jag blev stel i benen brukade jag åla mig in i djungeln för att få vara osynlig i ett utrymme som var genomgående grönt och utan en skymt av havet. Ibland kom katten efter men vi störde aldrig varandra.” (70)

“Det kan hända att man blir tyst av att bo länge på tumanhand, i varje fall på en ö. Det man säger har mest bara att göra med vardagens gång och om vardagen går som den brukar säger man ännu mindre. När det blev för tyst gick jag ut på backen och om inte måsarna skrek halsen av sig hade man åtminstone vind och väder som höll liv, och nångång i absolut bleke kunde man lyssna sig till det omärkliga oavbrutna skeendet nere på marken, under rönnen eller verandabryggan och isynnerhet på natten. Och i dimma ropade båtarna.” (82)

 

Kommentera
Naturen, Platser

Gotlandsguide

June 25, 2015

I början av juni for vi till Gotland: upp till Fårö ned till Hoburgen och tillbaka till Visby. Det var vallmofält, vita kalkstensvägar, vilda små kaniner och storslagna solnedgångar. Här kommer tips på platser vi upptäckte och vill tipsa vidare om:

Fårö

BO
Slow Train B&B: charmigt bed&breakfast med utsikt mot havet. Vi fick bo i en stor lada med tunga gardiner, orientaliska mattor på stengolven, lågt bjälktak och turkoskaklat badrum. Frukosten var helt ljuvlig och intogs på det intilliggande Elsies Café: yoghurt med kardemumma och färska hallon, granatäpple och mango, juice i glasflaska och stora våfflor. <3 Elvis i högtalarna.
SlowTrainB&B3-EmmaHSlowTrainB&B-EmmaHSlowTrainB&B2-EmmaHElsiesCafe2-EmmaHElsiesCafe-EmmaH
Continue Reading…

4 kommentarer
Bibliotek, Teckningar

Fler bokmalar

June 24, 2015

A-ÖJag har en ritat ett gäng nya bokmalar (bibliotekets barnmaskot!) till Linköpings stadsbibliotek. Dessa kommer att sitta på bilderbokstrågen på Huvudbibliotekets barnavdelning. Under min Portfolio finns det fler!

Kommentera
Böcker

Orden var är ni?

June 14, 2015

OrdenVarÄrNi-KlaraPerssonOrdenVarÄrNi(2)-KlaraPerssonKlara Persson har kommit ut med en ny bilderbok, som den här gången handlar om ord, och att inte kunna säga allt som känns och bubblar inuti. Istället för att säga vad Solvej egentligen menar, så kommer det bara konstiga ljud och ord som är för små. Eller ingenting alls…

“Vanten hade ingen aning, men Solvej visste hur det var. Hon visste att Vanten var bättre än sommarlov. Hon visste att Vanten var bättre än solkatter och sockervadd. Hon tänkte på det. Bättre än regnbågar. Hon skulle säga det. Bättre än tomtebloss.”

Och Klara Perssons fina illustrationer: smutsiga pastellfärger, snirkliga skuggiga raka bokstäver och luriga figurer.

Kommentera
Böcker

Feberboken: stoffet till en roman

June 5, 2015

Feberboken

Jag tänker på detta citat från Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken:

“Lydia.” Det fanns alltså en Lydia på 1870-talet också. Ack ja, det har det väl alltid funnits och skall alltid finnas.” (s. 219)

För två år sedan svärmade Ester efter Hugo i Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. För åttiotvå år sedan svärmade Mimmi efter en annan Hugo i Stina Aronsons Feberboken: stoffet till en roman. Feberboken består av dagboksanteckningar, delar av autentiska brev, fragmenterad prosa. Ebba Witt-Brattström skriver i förordet att när romanen publicerades 1931 var mottagandet negativt, kritikerna såg romanen som kvinnlig självbekännelselitteratur, inte riktig litteratur. (Aronson skrev ibland under pseudonymen Mimmi Palm.)

Romanen handlar om Mimmi 32 år och Hugo 23 år. Hon känner till hans litterära arbete och skriver ett tackbrev till honom, och på den vägen är det. Både Mimmi och Hugo är i andra relationer, men lär känna varandra genom brevväxling.

“Innanför mitt linne låg H:s första brev. Obrutet. Det brände mig som utslag.” (32)

Mimmi förälskar sig, Hugo uppmuntrar och bjuder in henne till sig i Paris där han är tillfälligt. Älskar kanske också, men vill inte använda sådana ord. Det är mycket tillochfrånkärlek, längtan, maktbalans och olika intentioner. Det är skrivandet, litteraturen. Jag tycker om Aronsons bildspråk, det finns många fina beskrivningar:

“Barockt. Jag är löjligt förälskad. Min dag börjar inte med en morgon utan med Hugo.” (51)

“Ems [Mimmis syster, min anm.] lilla är bedårande. Hon sover i mitt rum om nätterna. Jag har stor tröst av henne, hon är som en tillflykt, en liten grön berså.” (57)

“Dina brev har en förmåga att utplåna mig, att förvandla mig till en smekning.” (86)

Och man längtade såklart lika mycket på trettiotalet. Kommunikationen tog bara längre tid. Mer väntan:

“Återigen en lucka i korrespondensen. Detta gör mig galen. Bryter jag inte med H. blir detta mitt sammanbrott. Jag måste, det vill säga jag ska. På sex brev från mig har han svarat med två. Vanvett. Jag förbjuder mig att skriva en rad vidare till honom. Må mina händer bli lama.” (68)

Mer fint (mer frustration):

“Dagar, dagar av ett annat stoff än tid.” (102)

“I dag såg jag ett kärlekspar i en park och smög mig därifrån liksom släpande av svaghet. Mitt motstånd hittar inte längre något att ta spjärn emot. Han har kysst mig, hans kyss slukade mig. Bottenskrapade mig.” (102)

Hugo. Äntligen Hugo efter timmar, minuter, pulsslag.” (147)

I ett brev som Mimmi aldrig skickar till Hugo skriver hon:

“Jag har börjat på en bok som behöver år på sig, om den överhuvud kan leda till något. Det föresvävar mig att jag ska kalla den ‘Stoff till roman’. Låter det otympligt? Det blir min dagbok helt enkelt, en avklädningsscen enligt alla konstens regler. Varför skulle jag inte själv ta huvudrollen? Jag har ingen annan källa att ösa ur ändå. Fabulera orkar jag inte – jag upplever allting för massivt för att riva opp och väva om det. Varför arrangera. Man mister i liv precis vad man vinner i komposition, matematiskt.” (48)

Senare:

“Jag tror jag måste dö för att kunna ge ut den här boken. Det känns så – en stum dödens feghet. För mig blir döden i så fall en litterär sak, en kompositionssak. Jag testamenterar Hugo mitt hjärta.” (93)

Kommentera
Böcker

Denna dagen, ett liv

May 25, 2015

DennaDagenEttLiv
Denna dagen, ett liv är en väldigt fin biografi över Astrid Lindgrens liv och författarskap. Det handlar om familjen, om att höja barnbokens status och värna om barnens väl, om krig och politik, om djurens rättigheter, om ensamhet och om döden. Astrid Lindgren, hon var klok hon.

“Människan har ett bräckligt litet värn mot vad livet kan hitta på att slå till med, om hon inte lärt sig vara ensam. Det är nästan det viktigaste som finns.” (s 16)

“Vad som inte är livets mening vet jag. Att samla pengar och prylar och grejer, att leva kändisliv och fina upp sej på damtidningarnas kändissidor, att vara så rädd för ensamhet och tystnad att man aldrig hinner i lugn och ro tänka efter: Vad gör jag med min korta stund på jorden?” (s 5)

Om barnlitteratur: “Om det är konstnärligt riktigt gjort, ska en berättelse också kunna tala allvar om död, och det får barna, banne mig, finna sig i. Döden och kärleken är det stora som människan upplever, det intresserar alla åldrar. Man ska inte skrämma barn till ångest, men de behöver likaväl som en vuxen uppröras av konst. Man måste riva upp en själ som eljest sover, alla behöver ibland gråtas och förskräckas.” (s 304)

Och framöver vore det roligt att läsa hennes krigsdagböcker som nyss kommit ut, samt läsa om hennes barnböcker. Detta liksom:

“Varför kunde man inte hela livet igenom bevara den där förmågan att uppleva jord och gräs och regnsus och stjärnhimlar som salighetsliv?” Melker ur: Vi på Saltkråkan

“Om inte döden vore så svår så svår, och om vi inte vore så små och ensamma.” ur: Mio min Mio

“‘Söstra mi’, sa Birk. Ronja hörde det inte, men hon såg det på hans läppar. Och fastän ingen av dem kunde höra ett ord, talade de med varann. Om sådant som måste säjas innan det var för sent. Om hur bra det var att älska någon så att man inte behövde vara rädd ens för det svåraste, det talade de om fast ingen av dem hörde ett enda ord.” ur: Ronja Rövardotter

4 kommentarer
Böcker

Livrädd på playan

May 11, 2015

LivraddPaPlayan2 LivraddPaPlayan1
Ett boktips inför sommarens strandhäng är Mari Kanstad Johnsens färgglada bilderbok Livrädd på playan. Maja och hennes pappa är på solsemester i en vecka – pappan ser fram emot äventyr och spännande påhitt medan Maja helst vill sitta på bassängkanten och läsa. En dag när de är i djurparken försvinner pappan, och Maja är helt ensam bland allt det läskiga och främmande…

Å, jag blir alldeles lycklig av Kanstad Johnsens fantasifulla bilder och boken passar alla som vet hur det är att ha ett oroligt hjärta.

2 kommentarer