Böcker

Tjänarinnans berättelse

June 20, 2017

Tjänarinnans berättelse - Margaret Atwood

Mitt under första säsongen av The Handmaiden’s Tale började jag läsa Margaret Atwoods bok, Tjänarinnans berättelse (1985) som tv-serien bygger på. Kanske för att få några förklaringar. Men nej.

Tjänarinnans berättelse är en dystopisk berättelse över ett USA som förvandlats till det kristet fundamentalistiska Gilead, där kvinnorna förlorat sina rättigheter. Miljöförstöring och gifter har gjort att  barnafödandet minskat drastiskt, och de kvinnor som har chans att bli gravida, Tjänarinnorna, tvingas in som barnaföderskor i barnlösa hem.  De som inte är användbara, de som inte fogar sig förpassas till Kolonierna. En av alla dessa Tjänarinnor är Offred. Det är Offreds berättelse vi följer i boken, blandat med tillbakablickar till ett liv innan allt föll samman. Och med ett litet litet, skakande hopp om att det kommer ett efteråt.

“Jag är sorgsen nu, vårt sätt att prata är oändligt sorgset: bleknad musik, bleknade pappersblommor, sliten satin, ett eko av ett eko. Alltihop borta, inte möjligt längre.” (s. 296)

Kronologin skiljer sig en del mellan boken och tv-serien, och vissa saker drabbade eller genomfördes av andra karaktärer, så det var lite rörigt att läsa och titta samtidigt. Boken känns dessutom mycket mörkare – det finns färre ljusglimtar, mindre motstånd.

“Jag önskar att den här historien vore annorlunda. Jag önskar att den var mer civiliserad. Jag önskar att den visade mig i en bättre dager, om inte lyckligare så åtminstone aktivare, mindre villrådig, mindre oroad av bagateller. Jag önskar att den handlade om kärlek, eller om plötsliga insikter av stor betydelse för ens liv, eller rentav om solnedgångar, fåglar, slagregn, eller snö.” (s. 301)

Det är en fruktansvärd, obehaglig och skrämmande läsning/tittning. Och mycket fängslande.

Kommentera
Böcker

Gröngölingen är på väg

May 28, 2017

GröngölingenÄrPåVäg-BarbroLindgren

Barbro Lindgrens Gröngölingen är på väg: dikter för barn och andra innehåller texter för de flesta av de tillfällen i livet då en kan behöva luta sig mot något skrivet. När det är svårt att hitta egna ord. Dikterna handlar om naturen och djuren och om hur små barn luktar. Om att finnas till, att åldras och att dö.

Den här, “Längst inne i mitt huvud”, tycker jag är så trösterik… som lite, lite vadd runt sorgen.

GröngölingenÄrPåVäg2-BarbroLindgren

Kommentera
Böcker

Tre och Natten

May 25, 2017

Tre-PerNilsson&LisenAdbåge och Natten-SaraVillius&MariKanstadJohnsen

Här är tips på två nya bilderböcker med lekfullt tilltal och knäppa härliga bilder: Tre av Per Nilsson och Lisen Adbåge samt Natten av Sara Villius och Mari Kanstad Johnsen.

Tre-PerNilsson&LisenAdbåge Tre-PerNilsson&LisenAdbåge

I Tre är berättaren väldigt framträdande. Hen berättar först att Jonatan har tre ben och tre fötter – för att på nästa sida rätta sig själv: “Nej, nu sa jag fel.” Ganska busigt! Tycker om att illustrationerna skiljer sig åt från en sida till en annan, påståendesidan är avskalad och enfärgad och saktar ned tempot något, för att sedan bryta ut i många färger och detaljer.

Natten-SaraVillius&MariKanstadJohnsenNatten-SaraVillius&MariKanstadJohnsenNatten-SaraVillius&MariKanstadJohnsen
I Natten får en många tillfällen att låta som en vind (= bra grej!). Det är natt och kallt och läsaren gör nedslag i mörkret: månen lyser, räven smyger och en flicka är vaken sent och bakar blåbärspaj. Berättelsen är uppbyggd kring frågor som: “Vad gör månen?”, “Var är månen?”, “Vem lyser månen på?” vilket kan skapa mysig  tillsammansläsning. Och har inte ugglan som lyssnar efter mat tidernas bästa min?

Kommentera
Böcker

Kostym

May 21, 2017

Kostym-NinniHolmqvist

Kostym är Ninni Holmqvists debut från 1995. Boken består av fjorton noveller om fjorton olika kvinnor. Novellerna tar upp teman som identitet, svårigheterna med att kommunicera och vara nära en annan människa. Om längtan och om att tillhöra. Några av mina favoriter är “Hundarna”, “Katten” och “Om svanars känslor”.

“Hundarna” handlar om Iris som är på en främmande plats, med kokospalmer, kackerlackor och bungalows. I närheten finns också massor av vildhundar, som skäller och morrar åt Iris för att hon inte hör hemma där. Tillbaka i bungalowen lyssnar hon på radio, utan att förstå språket. Så detta:

“Om någon hade kommit förbi och frågat henne varför hon slösade bort tid på att lyssna på ett språk som hon inte förstod skulle hon kanske ha svarat att hon övade sej i just detta: att lyssna utan att förstå.” (ur: Hundarna s. 12)

Novellen “Katten” handlar om en katt som följer med jaget hem och blir där. Katten kallas Katten, och kommer och går som den vill (till jagets förtret).

“Jag letar efter någon som jag kan röra som om det vore självklart och inte betydde något särskilt. Jag letar efter någon som inte måste komma som inte måste gå.” (ur: Katten s. 58)

“Om svanars känslor” handlar om ett jag som är ganska avigt och ensamt. Hon har på sig en fårskinnskappa som luktar illa i solen. Folk flyttar sig när hon kommer i närheten. En dag hamnar hon bredvid en kvinna som visar sig sakna luktsinne…

“Ibland när jag sitter hemma bak fördragna gardiner händer det att jag rör tv-n för att skaka hand med någon av de medverkande. Det är då jag får stötar av statisk elektricitet. Ibland kysser jag tv-n. Den smakar glas och damm.” (ur: Om svanars känslor s. 199)

Jag använde Kostym på ett av bibliotekets novellkaféer, och den passade mycket bra att högläsa ur. Novellerna är lagom långa, överraskande och har ett vackert språk. De är både vemodiga och humoristiska.

Ett annat boktips av Ninni Holmqvist: Något av bestående karaktär

 

Kommentera
Böcker

Ormbunkslandet

May 7, 2017

Ormbunkslandet-Elin Bengtsson

Ormbunkslandet av Elin Bengtsson handlar om att vara för nära någon en inte får, någon en växt upp med, med en likadan kropp av stål och huvudet fullt av samma påhittade, hemliga världar. Syskonen Margit och Mika är oskiljaktiga, har alltid varit. Någon gång under uppväxten har de börjat utforska varandras kroppar – de vet att det är förbjudet, men de kan inte låta bli. De träffas och gömmer sig under stora ormbunksfält i närheten av deras hem, eller kysser varandra i redskapsförrådet.

”I skogen bakom huset sträcker sig gigantiska ormbunkar mot himlen. Ingen kan upptäcka oss under plymerna, vi är två mossiga stenar på marken. Vi plockar ormbunkar och sätter dem på huvudet som kronor. Vi är regenter över fåglar, ekorrar och gammalt skräp, satta att råda över Ormbunkslandet i evighet.” (s 31)

”En psykoterapeut eller en journalist från en snaskig kvällstidning skulle haka upp sig på allt som har med sex att göra. Jag slår vad som att det skulle vara det enda de frågade om. De skulle inte vara det minsta intresserade av Ormbunkslandet, av att ligga stilla på rygg med armar som snuddar och prata om de nationella proven eller om vilka vi ska vara när vi glider in i den andra världen igen.
De skulle fråga så mycket om sex att det skulle börja snurra i huvudet och jag hetsigt skulle börja svara vad som helst bara för att få dem att sluta. Trots att sex vore långt ifrån det första jag skulle tänka på om någon frågade mig om Mika. Jag skulle tänka på ormbunkar, fantasier, att komma någon så nära som det bara går, på övningar i att härdas. Ändå är jag säker på att allt som någonsin varit vi skulle krympas ner till en hög med gamla dynor på golvet i Redskapsförrådet.” (s 98)

Men en dag säger Mika att de måste sluta. Det går inte längre. De måste komma ifrån varandra. Han lämnar hemmet och Margit för att göra lumpen. Margit står inte ut med ensamheten och saknaden över det som var de, hon klarar inte av att vara hemma utan Mika. Så hon rymmer till Malmö utan att känna någon, utan att ha något jobb eller någonstans att bo, med bara några månader kvar till studenten.

Snart träffar hon Ina och Paco, och flyttar in i deras kollektiv. Här får hon en ny tillvaro, fylld av Möllan, havet, demonstrationer och politiska diskussioner. Och Margit går i demonstrationstågen och ropar med de andra att ”All kärlek är fin” men vet samtidigt att allt skulle förstöras om hennes och Mikas kärlek kom fram. Hon vaktar sig och gör allt för att det inte ska avslöjas, samtidigt som hon känner sig hemskt ensam med sin hemlighet.

”Jag undrar om ensamhet alltid är något man känner i relation till andra människor. Nyckeln ligger tung och taggig i byxfickan, snart ska jag vrida om den i låset, få syn på Ina och Paco i köket med glas och tallrikar, mumla hej och sen gå in till mig. Ligga på rygg på madrassen med händerna hårt knutna och höra rösterna och kaffebryggaren, tänka att de pågår överallt, olika slags tillsammans, att rummet är en rymdfarkost, att jag är en partikel i världsrymden, en tyngdlös svävande stålfjäder. Att gravitation inte gäller mig, att ingenting gäller mig. Eller om ensamhet är något som redan finns i kroppen, som ett hål där andra har lungor.” (s 148)

Ormbunkslandet är en poetisk skildring av att växa upp, incest, att vilja vara nära och tillhöra. Om sökandet efter en plats att känna sig hemma på.

Kommentera
Böcker

Jeg rømmer

April 23, 2017

Jeg rømmer 1Jeg rømmer 2Jeg rømmer 3
På baksidan av Mari Kanstad Johnsens Jeg rømmer står det “Noen ganger trenger man en selvlysende kanin”. Såklart! Det här är en ljuvlig bilderbok utan ord, som handlar om en flicka som flyttar till en ny stad och börjar en ny skola. Hon känner sig mycket ensam. Hon får inga kompisar i den nya klassen och hennes föräldrar är upptagna med att renovera. En natt ser hon något märkligt på andra sidan sjön. Små lysande prickar. Hon bestämmer sig för att rymma och ta sig dit…

Tänk om man kunde presentera ensamma bokkaraktärer som längtar efter en vän för varandra! Tillexempel borde rymmarflickan och Hélène (Jane, the fox and me) hitta varandra i världen.

Det är mycket charmiga bilder i boken och det är så fint att en kan läsa den oavsett språk!
Läs också Mari Kanstad Johnsens Livrädd på playan

Kommentera
Böcker

Allt

April 10, 2017

Allt1MarcMartin Allt2MarcMartin Allt3MarcMartin Allt4MarcMartin

Allt av Marc Martin är en bilderbok som han själv beskriver som till hälften en faktabok, till hälften en resedagbok. Författaren gör nedslag i världen och lyfter på ett lekfullt sätt fram vad som är särskilt och unikt med olika platser. Sidorna är fyllda med snabba tåg, kända byggnader, små hästar, höga träd, brunnslock, gulliga rostbröd och människor mitt i sina olika vardagar.

Det är ett myller av underbara bilder med många små detaljer. Perfekt bok att väcka upptäcktslusten med för stora och små.

Här kan man läsa mer om hur Marc Martin tänkte när han skapade boken.

Andra böcker för upptäcktsresande:
Havsboken
Anteckningar från en ö

Atlas över avlägsna öar
Expeditionen: min kärlekshistoria

Kommentera
Böcker

Balladen om det sorgsna kaféet

April 8, 2017

Balladen om det sorgsna kaféet - Carson McCullers

Balladen om det sorgsna kaféet är en fantastisk kortroman av Carson McCullers från 1951 (nyutgåvan rymmer dessutom sju noveller). Den handlar om en dyster stad i amerikanska Södern med korta vintrar och långa brännande somrar. Där finns en bomullsfabrik och knotiga persikoträd. Mitt i staden står ett stort hus tillhörande Amelia Evans – en rik, bastant kvinna som föredrar att hålla sig för sig själv.

En tyst aprilkväll kommer en puckelryggig man till staden, och söker upp Amelia. Efter det förändras allt. Snart öppnas ett kafé i det stora huset och både Amelia och resten av staden lever upp. Invånarna och arbetarna samlas på kaféet och skålar och skrattar. Men säg den lycka som är evig – när en man från det förflutna återkommer börjar allt långsamt falla samman.

Balladen om det sorgsna kaféet är en berättelse som går rakt in i magen. Det är varmt och vemodigt om ensamhet, kärlek och svek. Om det svåra med relationer och att vara nära. McCullers skriver så målande om människorna och deras drömmar och längtan och tillkortakommanden. Hennes språk är klart och poetiskt.

”Luften var frisk och och med sina blommor var persikoträden lätta som marsmoln.” (33)

”Men vad var den då för något, denna kärlek?
För det första är kärlek en upplevelse som delas av två människor – men att den är en gemensam upplevelse innebär inte att båda uppfattar den likadant. Där finns den som älskar och den som älskas, men dessa två kommer från vitt skilda världar. Ofta är den som älskas bara ett incitament för all uppdämd kärlek som under lång tid legat och slumrat inom den som älskar, Och så känner på något sätt alla som älskar. Innerst inne känner han att hans kärlek är helt avskild från allt annat. Han blir varse en ny, märklig ensamhet och det är denna insikt som gör att han lider som han gör. Det finns följdaktligen bara en sak att göra för den som älskar. Att bereda rum för sin kärlek inom sig så gott det bara är möjligt; han måste bygga upp en helt ny inre värld – en värld som är laddad och sällsam, helt sluten i sig själv.” (53)

”Har man en gång levt ihop med någon annan är det en svår pina att tvingas leva ensam. Tystnaden i ett rum med en sprakande brasa när klockan plötsligt slutar ticka, det tomma husets nervösa skuggor – det är bättre att släppa in sin svurna fiende än att möta rysligheten i att leva ensam.” (104)

”Och de där grå ögonen – för varje dag som gick skelade de allt värre och det var som om de sökte varandra för att utbyta en liten igenkännande blick av smärta och ensamhet.” (118)

 

Blev även mycket tagen av novellen Den plågade pojken – om en pojke som kommer hem till ett tyst hus, och hur skräcken för att det har hänt hans mor något genast biter tag. Så hjärtskärande.

Läs också: Hjärtat jagar allena

Kommentera