Böcker

Vegetarianen

March 18, 2017

Vegetarianen-HanKang

Yeong-hey är alldagligheten själv, eller det är iallafall så hennes man beskriver henne. Det är inget speciellt med henne, hon är hemmafru och sköter sina sysslor. Men när Yeong-hey börjar drömma mardrömmar om kött och blod och döda kroppar, bestämmer hon sig för att bli vegetarian. Hennes familj har ingen förståelse för detta, de ser det som en motståndshandling och provokation, och försöker på olika sätt tvinga henne att äta kött. De försöker kontrollera henne – genom omtanke, eller genom tvång och våld.

Men Yeong-hey vägrar. Snart slutar hon äta helt. Hon magrar, bleknar, passiviseras och vänder sig allt längre in i sig själv…

”’Yeong-hey, säg något är du snäll. Vad som helst, bara du svarar.’ Just som han trodde att det inte var något annat att göra än att lägga på, tog hon till orda.
’ Vattnet kokar’. Hennes röst hade ingen tyngd, som en fjäder. Den var varken dyster eller frånvarande, som man kunde förvänta sig av någon som var sjuk. Men den var inte heller ljus och sorglös. Den ägde den stillsamma klangen hos en människa som inte hörde hemma någonstans, någon som befann sig i ett gränsland mellan olika tillstånd.” (s 85)

Boken är uppdelad i tre delar, där varje del är berättad ur en närståendes perspektiv, allt medan tiden går och Yeong-hey försvinner allt längre bort. Perspektivet fördjupar känslan av distans och maktlöshet.

Vilken berättelse! Det är brutalt, äckligt, drabbande, upprörande, sorgligt och väldigt vackert. Vegetarianen är skriven av den sydkoreanska författaren Han Kang.

”Hon betraktar regnet som piskar mot rutan med det stoiska lugnet hos en människa som är van vid ensamhet. Snart börjar skogen breda ut sig på båda sidor av vägen. Skogen tycks huka sig i det skyfallsliknande regnet, likt ett väldigt djur som håller tillbaka ett vrål.” (146)

Kommentera
Böcker

Foxfire: en tjejligas bekännelser

March 10, 2017

FoxfireFOXFIRE SER ALDRIG TILLBAKA! FOXFIRE BRINNER FÖR EVIGT! FOXFIRE BER ALDRIG OM URSÄKT!

Det är femtiotal i New York. Trettonåringarna Legs, Goldie, Lana, Rita och Maddy bestämmer sig för att bilda ett gäng, Foxfire, och att hämnas all skit och alla orättvisor de utsätts för. Och det finns mycket att hämnas: mobbning, glåpord, sexuella övergrepp, patriarkatet…

Blodssystrarna i Foxfire tatuerar sig med en röd brinnande låga, först som ett hemligt tecken, men snart täcks stan med meddelandet ”FOXFIRES HÄMND!” och alla talar om dem. De är laglösa, våldsamma, de gör vad de vill, och märker snart vilken makt de har. Men laglösheten har ett pris, och de utsätter både sig själva och andra för fara.

Själva berättelsen grundar sig på Maddys anteckningar från Foxfireåren. Det är våldsamt och fartfyllt med systerskapet i centrum!

Foxfire: en tjejligas bekännelser av Joyce Carol Oates

Kommentera
Böcker

Esperanza

February 11, 2017

Esperanza-emmahakansson.se

Jakob Wegelius Esperanza från 1999 innehåller flera av de ingredienser som senare återkommer i hans böcker om Sally Jones. Det är till exempel fullt av vetebullar, hamnar och havslängtan. Det är en huvudperson som är annorlunda, i böckerna om Sally Jones är det en apa – här är det Halidon, jonglör och enhjulingscyklist. Både Sally Jones och Halidon letar efter sin enda vän, Chiefen/Kaptenen, som har försvunnit.

För en kväll kommer Kaptenen inte hem. Halidon känner att något är fel, och ger sig ut på sin enhjuling för att hitta honom. Han cyklar genom en tom och mörk nattstad, utan lycka. På en parkbänk hittar han Kaptenens keps, och i den en sovande strykarhund. Halidon försöker skaka av sig hunden – men hunden är fast besluten att försöka hjälpa Halidon att hitta sin vän.

“En gång, när Halidon och Kaptenen var ute på promenad, hade de stannat till där och vilat på en bänk som stod gömd bland träden vid dammens strand. Då hade Kaptenen berättat att han gick dit själv ibland, när han kände sig sorgsen eller bara i tankar. Parkbänkar var bra ställen att fundera på, hade han sagt, och det hade Halidon lagt på minnet.”

“Utanför grindarna väntade den lilla hunden. Den gnydde ängsligt emellanåt och kunde omöjligt hålla sig stilla mer än ett par minuter i taget. Skulle Cykelmössan komma tillbaka eller inte? (För sig själv kallade hunden Halidon för Cykelmössan, eftersom den inte hade vågat fråga vad Halidon hette.) Allt eftersom tiden gick blev hunden allt mer frusen och uppgiven. Cykelmössan hade nog hittat en annan väg ut från det vackra huset. Det var ju så det brukade gå. Folk hittade alltid på något sätt att bli av med en.” (52)

Fint och äventyrligt om vänskap, drömmar och längtan bort, och rädslan för att lämnas kvar.

Läs mer: Mördarens apa

Kommentera
Böcker

Vi hittade en hatt

January 7, 2017

Vi hittade en hatt Jon Klassen 1 Vi hittade en hatt Jon Klassen 2 Vi hittade en hatt Jon Klassen 3

Jon Klassen är de små medlens berättare. Genom att bara ändra en blick så förändras hela känsloläget i uppslaget. I Vi hittade en hatt så hittar två sköldpaddor en snygg hatt tillsammans. Problemet är att det bara finns en snygg hatt, men två sköldpaddor. De bestämmer sig för att lämna hatten där de hittade den. Men somliga har lite svårare att släppa tanken på hatten än andra… Jättefin och rolig berättelse om känslor och empati, i mjuka murriga färger.

Det här är den tredje delen i Jon Klassens hattrilogi. Läs också Jag vill ha min hatt och Det är inte min hatt, som är fantastiskt underhållande!

HÄR kan man läsa mer om arbetet bakom trilogin!

3 kommentarer
Bibliotek, Böcker

Boktips från ett annat bibliotek

January 1, 2017

skarmavbild-2017-01-01-kl-22-17-24skarmavbild-2017-01-01-kl-21-43-55 skarmavbild-2017-01-01-kl-21-43-40 skarmavbild-2017-01-01-kl-21-43-24 skarmavbild-2017-01-01-kl-21-43-08 skarmavbild-2017-01-01-kl-21-42-44 skarmavbild-2017-01-01-kl-21-42-27 skarmavbild-2017-01-01-kl-21-42-13 skarmavbild-2017-01-01-kl-21-42-01

Sedan i höstas har jag boktipsat en del på Lunds stadsbiblioteks Instagramkonto @lundsstadsbibliotek. Det kan se ut såhär!

a) Har ni läst Kristina Sandbergs böcker om hemmafrun Maj? Här bjuds vi in till hennes lilla kök igen, och får recept på saker som Enkel klimp och Dagnys och Kurres julbord. Även citat ur böckerna, bilder på gamla kök och nyskrivna texter av Sandberg. Allt fint packeterat av Lotta Kühlhorn!

b) “Det fattades bara, hörde han henne viska – han hörde det som i en dröm – det fattades bara att jag skulle gå genom livet utan att nånsin ha varit din!” ur: Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

c) Tips på storslagen läsning om en mans liv, fullt av strävan, ensamhet och förhoppningar: Stoner av John Williams!

d) “Han önskar att han var som hon. Järnhård och tyst. Men hon älskar ingen här. Det är när hjärtat är öppet som något kan ta sig in.” Novellen Eller: Problemet är att han älskar honom av Kristofer Folkhammar, om att vilja passa in och om kärlek som gör ont.

e) Tips på roliga, knäppa, varma, pinsamma noveller: Ingen hör hemma här mer än du av Miranda July. (Författarfoto av Todd Cole)

f) Tips på klassisk antikrigsbok som utspelar sig i Dresden i slutet av andra världskriget. Författaren själv var krigsfånge i Dresden under bombningarna av staden. Slakthus 5 av Kurt Vonnegut.

g) I år skulle Ingrid Vang Nyman fyllt 100 år! Med anledning av det har två fina biografier kommit ut. En om hennes liv och en där nutida illustratörer skriver och tecknar om Vang Nymans betydelse för svensk bild. Intressant och fint presenterat om en person som tidigare varit ganska hemlig.

h) Behöver du inspiration till julklappsrimmen? I systrarna Adbåges diktsamling Halsen rapar, hjärtat slår- rim för 0-100 år finns många klämmiga, kluriga och knäppa rim och verser.

i) Donna: “There are things you can’t get in books.” Harold Smith: “There are things you can’t get anywhere but we dream they can be found in other people.” Twin Peaks S2E5. En En bok för alla som väntar på tredje säsongen av tv-serien: The secret history of Twin Peaks av Mark Frost!

 

Och såhär har tidigare tips sett ut: Boktips från ett bibliotek

Kommentera
Böcker

Havsboken

January 1, 2017

Havsboken

Årets första läsning blev Havsboken av Morten A. Strøksnes. Berättelsen handlar om författaren och hans vän Hugo, och deras försök att fånga en ovanlig jättehaj: håkäringen, på gammaldags vis. Hajen kan bli sju-åtta meter lång, väga tolvhundra kilo och bli tvåhundra år gammal. Den simmar på botten av djupa norska fjordar och kan finnas ända upp vid Nordpolen. Läsaren får följa Mortens och Hugos jakt under ett år, i en liten gummibåt på havet utanför Lofoten.

Samtidigt tar Strøksnes ett större grepp utifrån grundberättelsen. Boken handlar också om fyrar, om världens ensammaste val, om vindar som tecknats med ansikten på gamla kartor, om kosmos och solsystemet och villkoren för liv, om verk från 1500-talet fulla av skrämmande havsmonster. Den behandlar hur fiskeindustrin har förändrats, om människans våld på ekosystemet och naturen, om hur våra hav mår. Och förstås – magin i  det outforskade. Det är storslaget, informationsrikt och en guldgruva för den som är svag för havsbeskrivningar!

“Men om vi kunde simma runt där nere i kylan och mörkret skulle det vara som att sväva omkring i världsrymden, omgiven av blinkande stjärnor, livsformer som knappt skulle gå att uppfinna. Färgsprakande fiskar som går på botten med armar, yeti-krabbor iförda vit päls.” (49)

“Återigen korsar vi Vestfjorden från Stiegen till Skrova. Den här gången är havet svart som bläck, med en rastlös oro i sig. Ljuset är nedskruvat, molntäcket når nästan ner i havet.” (90)

”Skrova fyr byggdes 1992. De första decennierna bodde två familjer på fyren samtidigt. Det var kanske bäst på det viset, för det var väl känt att fyrvaktare som var ensamma för länge kunde förlora förståndet. Det var många som inte uthärdade isoleringen. Det var möjligen som ett mentalhygieniskt projekt som Det norska fyrväsendet hade egna vandringsbibliotek som flyttades runt mellan fyrarna. Av en händelse har några av böckerna hamnat i mitt eget bibliotek, bland annat ett par islänningssagor. När jag öppnar en av böckerna och ser fyrväsendets logga på pärmens insida tänker jag på att den har färdats runt till Norges alla fyrar, på den tiden de var bemannade. Jag ser framför mig fyrvaktarens gestalt där han satt och läste sagorna från Island när det var vinter och mörkt, när stormarna piskade mot rutorna och livet på fyren var fullt av längtan och drömmar.” (121)

”Innan världshaven fylldes av buller från propellrar och maskiner kunde valarna höra varandra på bortåt hundra mils avstånd.” (175)

 

Kommentera
Böcker

Jane, the fox and me

November 26, 2016

Jane, the fox & me -emmahakansson.se (1)Jane, the fox & me -emmahakansson.se (2)Jane, the fox & me -emmahakansson.se (3)
Tips på en väldigt fin bok om ensamhet, utanförskap och vänskap: Jane, the fox and me av Fanny Britt och Isabelle Arsenault. I berättelsen möter vi Hélène som blir mobbad och utfryst i skolan och hennes dagar är i mångt och mycket att bara försöka stå ut. På väggen på skoltoaletten har någon skrivit “Don’t talk to Hélène, she has no friends now” och sedan dess sitter hon alltid ensam på skolbussen. Under bussturerna brukar Hélène läsa i sin favoritbok – Jane Eyre, och när hon gör det händer det något med illustrationerna. Det verklighetsgrå blir blått, rött, grönt, de hårda blyertsstrecken blir mer flytande. Läsningen erbjuder Hélène en annan värld för en liten stund och Jane Eyre vet också hur det är att känna sig annorlunda.

Senare, under en klassresa som Hélène fruktat, upptäcker hon att hon kanske inte är den enda som inte får vara med. Och att vänner kan finnas på fler platser än i böcker.

Det är fantastiska bilder i boken, och jag tänker att man kan läsa den oavsett ålder. Mer: för alla som vet något om ensamhet.


Här
(på en av mina favoritbokbloggar) kan man läsa mer om hur boken kom till!

2 kommentarer