Bibliotek, Böcker

Bibblans instagram

August 14, 2018

För fler boktips -> @lundsstadsbibliotek

1) ”Man blir aldrig för gammal för gräsfläckar, säger mormor.” Frallan är bäst är en charmig berättelse där Frallan och mamma har tävlingsdag, med mormor som domare. Av Sara Ohlsson & Lisen Adbåge!
2) Fredag! Hoppas ni får en trevlig helg.
3) ”Call me by your name and I’ll call you by mine.” Visste ni att filmen Call me by your name bygger på en bok av André Aciman? Den kommer ut på svenska i höst.
4) Ingen skildrar vardagens magi som Shaun Tan! Till exempel i Eric – en rörande berättelse om en liten utbytesstudent som flyttar in i en familjs skafferi. ❤️ Återfanns först i Shaun Tans samling Berättelser från yttre förorten, men har här kommit ut separat.
5) ”I stället lät hon ibland bara tårarna rinna. De rann liksom över. Det visste inte folk om. Hon var bara tårar och när de rann ut var det inte för att hon var en människa och det kom lite tårar. Nej, hon var bara tårar, inte människa. Det enda som var sant med henne var tårarna. Hon var ersatt av sorg.” Har ni läst Caroline Ringskog Ferrada-Nolis senaste roman Rich boy? Så drabbande och starkt om Gully, Marianne och Annika – tre generationers kvinnor.
6) ”Man behöver inte en grav för att minnas dem som har dött. Man behöver inte ett hus för att minnas vad som hänt i huset. Ändå ger vi varandra ting. Saker att stöta fingertopparna mot i vardagen, som en påminnelse om dem som lämnat oss.” Ur: Förlåten av Agnes Lidbeck
7) ”Man letar ju alltid först efter det vackra precis som en hund börjar med de bästa bitarna ur matskålen. Jag var inte särskilt intresserad av ängkavle, hundäxing och kvickrot. Men darrgräs!” ur: Gubbas hage av Kerstin Ekman
8) Sommaren har flyttat in på biblioteket! ☀️
9) Visste ni att det var Astrid Lindgrens lilla barnbarn som hittade på ordet Nan-gi, och ingen annan än han förstod vad det betydde? Astrid Lindgren funderade på vad det var för slags ord, och senare kom det – Nangijala. Bröderna Lejonhjärta i nyutgåva med illustrationer av Jesper Waldersten

Kommentera
Böcker

Lennarts listor

July 6, 2018

Jag tycker om den här boken så mycket!!! Lennarts listor av Barbara Bottner, Gerald Kruglik och Olof Landström. Om Lennart som bygger upp sin tillvaro med hjälp av listor. Han har listor över nästan allting, till exempel vad han ska göra under dagen. Men så flyttar en ny granne in, Albert. Det stod inte på någon lista. Och Lennart tvingas lära sig att allt kanske inte går att planera…

1 kommentar
Böcker

Hemma hos Harald Henriksson

June 6, 2018

Dagarna när flickan och hennes mamma ska åka hem och hälsa på hos Harald Henriksson är flickans bästa dagar. Det är så roligt att vara med Harald, han har jättemycket leksaker, en gullig hund och massor av rum att leka kurragömma i. Han är hennes bästa vän.

Men bilderna berättar en annan historia. En där flickan och mamman åker hem till familjen Henriksson för att mamman städar deras hus. Medan barnen jagar hunden kämpar mamman med en dammsugare i trappan och när Harald och hans mamma äter lagad mat i köket äter flickan och hennes mamma medhavda smörgåsar i ett annat rum. Klasskillnaderna är så subtilt skildrat, och det är ett skickligt samspel mellan ord och bild.

“Jag säger att Harald Henriksson kanske kan komma hem till mej och leka nån gång. Kanske det, säger Harald Henrikssons mamma.”

Hemma hos Harald Henriksson är en fin och viktig bok som väcker många tankar och känslor.Om samhället och orättvisor, om att vissa har – andra inte. Trots att det är en ganska stillsam berättelse så drabbade den mig. Det är Uje Brandelius debutbok med oerhört vackra illustrationer av Clara Dackenberg.

Kommentera
Böcker

Förlåten

April 7, 2018

Agnes Lidbecks andra roman handlar om systrarna Ellen och Maria. De har inte så bra kontakt längre, de hörs pliktskyldigt och irriterar sig mycket på varandra. Men när deras pappa plötsligt dör måste de städa ut och sälja det vackra sekelskifteshuset där han bodde – huset på ön där de tillbringat alla sina somrar. Ellen styr och kalkylerar medan Maria är nostalgisk och helst skulle vilja ha huset kvar.

“Man behöver inte en grav för att minnas dem som har dött. Man behöver inte ett hus för att minnas vad som hänt i huset. Ändå ger vi varandra ting. Saker att stöta fingertopparna mot i vardagen, som en påminnelse om dem som lämnat oss.” (s. 56)

Boken utspelar sig under ett par veckor, och allt medan systrarna röjer så avtäcks lager och lager av minnen, sorger och saker som inte går att tala om. Som aldrig har gått att tala om. De minns alla somrar på ön där de varit små, växt, förändrats – som cigarettpaket som smugits in bakom glasburken med fjädrar. Och som lillasyster, att först bara stå bredvid och registrera allt det nya…

“Samma eftermiddag, bara en halvtimme senare, stod fönstren öppna och det hade slutat regna och från trädgården hörde Maria något som kanske var koltrast och lövsångare, men oavsett en mängd sångfåglar. Ellen satt framför en liten spegel och hade läppstift i handen, som hon målade på innan hon suddade bort det. Där var skillnaden – känd, okänd, känd igen – över på sekunder.” (s. 70)

 Förlåten är en fin och vemodig skildring av att växa upp tillsammans, och att sedan ha varandra att förhålla sig till resten av livet hur svårt det än kan vara. Lidbeck räds inte att sätta ord på tankar och känslor som kan kännas osympatiska, otillåtna att tänka eller känna, och det finns en viss tröst i det.

“Det är ingen mening att sitta och navelskåda , tänker hon, det finns att göra, och det kommer alltid att behöva vara hon som gör. Att röja, städa. Döstäda. Ett hus där allting utspelat sig. Ellen säger inte att hon önskar att väggarna kunde tala. Det skulle vara onödigt poetiskt, tycker hon, och banalt, klyschigt. Det räcker med att se till vad som sparats i lådor och garderober. Även om föremål inte talar, så nog kan de vara avslöjande. Arkeologi istället för historia.” (s. 133-134)

 

Läs också: Finna sig

Kommentera