Bibliotek, DIY

Påskpyssel

April 1, 2020

Håller på att förbereda bibliotekets påskpyssel. Pop up-kort, djur i olika former och färgläggningsblad. Provpysslandet innan är det mysigaste!

Böcker

Vinternoveller

January 9, 2020

Inleder årets läsning med den här ljuvliga – Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi, som jag också tipsat om här. En stark och varm skildring om klass, relationer och att försöka leva och överleva som människa. Och läsningen dröjer sig kvar – jag märker att jag tänker på den då och då, så som man tänker på något vänligt och ömtåligt. 

”Hon går vidare, hon vrider huvudet åt alla håll medan hon går. Sån är hon. Helt oskyldig. Och jag minns när jag fyllde tjugotre och hon proppade brevlådan full av blommor, det var pollen på breven fram till september, och i morse, då var det frost i gräset framför hyreshuset, hon satte sig på huk och stirrade och sa: – Mamma, det är nästan snö. Inte riktigt, men nästan.”
– ur novellen vi kan inte hjälpa alla

Böcker

Vänta på vind

November 26, 2019

Tycker så väldigt mycket om den här boken! Kanske inte så konstigt när den prickar in alla mina svaga punkter som hav, öliv, ensamhet och relationer. Och med referenser som Amasons låt Ålen och favoritböcker som Legenden om Sally Jones och Mördarens apa och Tove Jansson som liksom finns med i varje andetag. (Hittade så mycket blinkningar till Sommarboken!)

Vänta på vind av Oskar Kroon handlar om Vinga som spenderar sitt sommarlov hos sin morfar på en liten ö långt ute i skärgården. Ön är Vingas fristad, där slipper hon tänka på allt som känns jobbigt hemma i stan. På mammas sorgsna, på pappas nya. På det ensamma.

“Och jag minns våren i stan. Utanför klassrummets fönster kunde jag då och då höra havet. Om jag koncentrerade mig noga kunde jag ana det bakom sluttningen med högt gräs. Jag såg den disisga ljusa himlen med tunna vita moln och gräset som vajade i havsbrisen. Jag såg stigen som slingrade ner mot stranden genom sanddynerna, och ibland kunde jag till och med känna doften.
Men det var inget hav där.” (53)

Men på ön känns allt tryggt. Vinga och morfar snickrar på en gammal snipa, lyssnar på sjö- och väderleksrapporten, äter skorpor vid vedspisen. Dagarna har sin gång. Men så en dag dyker Rut upp, med sin stora svarta hatt. Rut som hatar havet och som bara längtar bort från ön. 

Det är en så fin, melankolisk ton boken igenom. Jag kom på mig själv med att sitta och läsa den högt, bara för mig själv. Som om berättelsen var skriven för att lyssnas på? Som detta fina om tröst:

“Morfar har gjort gröt och han har kramat. Han har tröstat och sagt att han förstår. Att det är svårt. Och han har sagt att han tror att det ska bli bra.
Och då blir jag ändå lite lugn, för morfar lovar inget, inte som alla andra som säger att dom vet. Han säger att det är svårt, och man kan inte veta vart saker tar vägen, man kan bara hoppas. Tro och hoppas.” s 93

Och ett exempel på Tove Jansson – morfarns förtjusning över en riktigt bra storm!

“Jag tittar ut över vattnet och ser att det har börjat krusa sig, det är till och med små vågor. Och när jag tittar bort mot horisonten ser jag dom.
Molnen.
Stora blågrå, några nästan lila, moln, som tornar upp sig som rök, som sakta väller upp direkt ur horisontlinjen. Dom ser alldeles blanka ut. Liksom välputsade. Som enorma blåmärken på himlen.
Molnen rör sig sakta, som i slow-motion, men det är ändå tydligt att dom snabbt växer och blir större. Dom lever.
Och kommer närmare.
Vi kör rakt emot dom.” (131)

Kuriosa: ön de är på heter Gunnilsöra, och det är en ö som har förvirrat och förtjusat sjöfarare genom tiderna. Nu har man kommit fram till att det inte är en riktig ö som ritats ut på kartor, utan det är en reflektion, en hägring, en inbillad ö.

Böcker

Sånt som försvinner

October 25, 2019

Det är lite som meditation att läsa Beatrice Alemagnas nya bilderbok Sånt som försvinner. Allt som jag bläddrar så försvinner saker. Eller förändras. Musiken flyger ut i världen, dystra tankar tar slut och ångan skingras från en kopp. 

Det är så utsökt gjort och Alemagna har verkligen tagit vara på bokformatet som sådant. Varannan sida är transparent och beroende på om det transparenta bladet ligger till höger eller vänster i uppslaget så förändras bildens betydelse. Fick på riktigt rysningar i kroppen när jag läste boken för första gången.

Och trösterikt nog så finns det en sak som aldrig försvinner. Den saken skildras inte i ord, bara i bilden. I omfamningen, i värmen, i Alemagnas karakteristiska självlysande neonfärger. (Men den får ni slå upp själva.) Det är så vackert och finstämt och rymmer många leenden. Var rädd om den! <3

Böcker

Idde och Hajen

October 25, 2019

Alltså den här hjärtknipande och kärleksfulla berättelsen om längtan efter ett alldeles eget husdjur! <3 <3 <3 Har läst den flera gånger och blivit tårögd varje gång.

Idde och Hajen av Ellen Ekman handlar om Idde som så gärna vill ha en katt. Hon har läst massor av kattböcker, skrivit tjatplakat och önskat länge. (Igenkänningen här!) Men mamma har sagt nej. Och nej, och nej. Men så plötsligt en dag säger hon ja.

Idde och mamma ska åka till ett katthem och välja ut en katt som ska få följa med dem hem. Den lyckan! Väl på katthemmet träffar de flera olika katter, med alldeles egna personligheter och sorgsamma livsöden. Och längst in i ett rum, gömd i sitt katthus, ligger den jätteskygga Hajen… 

Ellen Ekman är så bra på att skildra vardagen i sina bilder. Det finns mycket igenkänning – som vardagsstöket med oöppnade brev på hallmattan och trasiga kattleksaker på katthemmet. Tycker extra mycket om detaljen att boken Historien om någon ligger slängd under sängen (där ju någon var en katt). 

Böcker

Dela med dig, Sickan & Kom nu, Sickan

October 25, 2019

Dela med dig, Sickan och Kom nu, Sickan av debutanten Sofia Rådström är två nya småbarnsboksfavoriter! Det är charmiga vardagsskildringar på rim om tvååringen Sickan och hens pappa. Det är ett fint barnperpektiv i böckerna – miljöerna och de vuxna tecknas från en ögonhöjd ganska nära marken och som läsare ser vi bordsben, nederdelar av dörrar, pappafötter.

Båda böckerna har liknande upplägg: pappan tycker att Sickan ska göra si eller så – men så vänds perspektivet och det visar sig att pappan inte riktigt följer sina egna råd.

Dela med dig, Sickan får Sickan och pappan besök av Ester och hennes mamma. Pappan vill att Sickan ska dela med sig av sina leksaker, men blir inte lika glad när barnen lånar hans saker.

Kom nu, Sickan ska Sickan och pappan gå till affären. Det går långsamt för Sickan ser så mycket spännande saker på vägen och pappan tjatar och tjatar på att Sickan ska komma. Men pappan kan också stanna upp när han hittar något eget spännande. Det är roligt att man får en tjuvkik framåt. På bilden, längst till höger, ser man något litet, brunt – som visar sig vara en spännande bajskorv som Sickan hittar på kommande uppslag.

Så mysig läsning. Hoppas att det kommer fler!