Böcker

The first bad man

April 24, 2015

MirandaJuly

The first bad man handlar om Cheryl, en fyrtioårig kvinna med en ständig klump i halsen och som arbetar med att bland annat ta fram självförsvarsträningsprogram. Hon bor ensam och har utvecklat ett speciellt system hemma för att hantera vardagen (tips är tex att endast ha ett fåtal tallrikar för då hinner det aldrig att bli ett diskberg!).

När Cheryl söker kontakt med en terapeut beskriver hon sig såhär:

”Meddelandet kändes för kort för en terapeut.
’Jag är fyrtiotre’, lade jag till, fortfarande viskande. ’Av medellängd. Brunt hår som nu är grått. Inga barn. Tack. Var snäll och ring tillbaka. Tack.’” (62)

Cheryl är olyckligt förälskad i Phil, en äldre kollega, tänker att de hör samman över livstider och världar. Hon försöker få honom att förstå att de borde vara tillsammans.

”Jag satte på mig en kritstrecksrandig herrskjorta som jag hade sparat. Att se mig i den skulle omedvetet få honom att känna det som om vi just hade vaknat tillsammans och jag hade kastat på mig hans skjorta. En behaglig känsla, skulle jag tro.” (36)

En dag tvingas hon ta emot Clee, chefens sextonåriga dotter, som inneboende, och systemet hon brukar använda sig av fallerar fort. Clee har ingen respekt för ordningen, eller för Cheryl – och inneboendet utvecklas till ett slags maktkamp med både stegrande puls och blåmärken till följd…

Å, Miranda July! Det är den vemodiga, obekväma humorn och värmen, och känslan av att titta in hos någon när den inte vet att den är betraktad (och allt märkligt som hör det vardagliga till). Som avslutning ett stycke som känns väldigt Julyskt, då Cheryl tittar igenom företagets gamla försvarsvideos:

”Vid ’Lektion 10: Barmhärtighet och avancerad barmhärtighet’ undrade jag om någon av oss någonsin hade tittat på hela den här videon. Dana verkade göra sin egen grej. Med sin höga klack tryckt mot fotbollen lyssnade hon på skälen till varför en person skulle få leva. ’De har små barn. De har djur som knappast någon kommer att vilja adoptera – till exempel en illaluktande gammal hund utan tänder. Tar du livet av en hund genom att ta livet av dess ägare? Fråga kanske om de har djur och be sedan att få se en bild eller en beskrivning av djurets hälsotillstånd.’” (98-99)

<3

2 kommentarer
Böcker

Sommarboken

April 9, 2015

Sommarboken-EmmaHåkansson

“Det är underligt med kärlek, sa Sophia. Ju mer man älskar den andra desto mindre tycker den andre om en.
Det är alldeles riktigt, anmärkte farmorn. Och vad gör man då?
Man fortsätter att älska, svarade Sophia hotfullt. Man älskar värre och värre.” (s 69)

2 kommentarer
Böcker

Hjärtat jagar allena

March 30, 2015

CarsonMcCullers

Boktips: Hjärtat jagar allena av Carson McCullers – som bara var 23 år när boken först publicerades 1940.

Boken utspelar sig i en stad mitt i det djupaste södern i USA, där det på sommaren är så varmt att man inte kan dricka kaffe till frukost, och handlar om dess invånare som på olika sätt söker sammanhang och mening. Det är Biff Brannon som sköter restaurangen, det är pojkflickan Mick Kelly som drömmer om musik och att ha en egenstans, det är Jack Blount som dricker för mycket och manar till revolution och det är doktor Copeland ”full av böcker och grubbel” som vill hjälpa dem som har det svårt. Och så är det John Singer, en dövstum man, som precis förlorat sin bästa och enda vän till ett sinnessjukhus långt borta.

“Varje kväll vandrade den dövstumme omkring på gatorna i flera timmar. Ibland var kvällarna kalla och marsvinden blåste vass och våt och det kunde regna häftigt. Men det gjorde honom ingenting. Han gick med snabba steg och höll alltid händerna djupt i byxfickorna. Men allteftersom veckorna gick blev dagarna varma och dåsiga. Hans upprördhet gav sakta men säkert vika för trötthet och han fick ett uttryck av djup sinnesfrid. I hans ansikte kom ett drag av tankfull vila som man oftast möter hos de mycket sorgsna eller de mycket kloka. Men han fortsatte att vandra omkring på gatorna i staden, alltid tyst och ensam.” (25)

Människorna i staden tyr sig efter hand till den mystiske Singer, de går hem till honom för att lätta sina hjärtan. Alla tycker de att han liknar dem, och att han förstår dem bättre än någon annan. Singer slutar i sin tur aldrig att längta efter sin vän som är den enda han kan tala med genom sina händer.

Boken tar också upp ämnen som rasförtryck och klassfrågor. Tillvaron i staden är fattig, segregerad och orättvis.

”Allt var som förut. Sunny Dixies tivoli var öppet även de kallaste kvällarna. Folk drömde och slogs och sov som förut. Och av vana hejdade de sina tankar så att de inte vandrade ut i mörkret bortom morgondagen.” (221)

Så tycker jag särskilt mycket om beskrivningarna av Mick Kelly och hennes hjärtknipande drömmar om musiken:

”Det var lite märkligt men hon hörde nästan jämt pianomusik eller annan musik inom sig. Vad hon än gjorde eller tänkte så fanns den där. Miss Brown, en av de inackorderade, hade en radio på rummet och hela förra vintern hade Mick suttit i trappan på söndagskvällarna och lyssnat på programmet. Det var mest klassiska stycken, men det var dem hon kom ihåg bäst. Det var särskilt en mans musik som fick hennes hjärta att krympa varje gång hon hörde den. Ibland liknade musiken små färgade bitar  kristallsocker, ibland var den det mjukaste och sorgsnaste hon kunde föreställa sig.” (50)

”Hon kunde komma ihåg ungefär sex melodier ur stycken av honom som hon hört. En del av dem var på något sätt snabba och drillande, andra liknade den där lukten som uppstod när det regnade om våren. Men alla gjorde de henne på samma gång sorgsen och exalterad.” (52)

2 kommentarer
Böcker

Dom som är kvar

March 16, 2015

Domsomarkvar1-EmmaHakanssonDomsomarkvar-EmmaHakansson2
Dom som är kvar, av Karin Saler och Siri Ahmed Backström, är en finstämd liten bilderbok om sorg. Den handlar om hur de som blir kvar, de som fortfarande lever, hanterar att någon gått bort. En del gråter och tystnar medan andra vill prata mycket eller slå sönder saker. Eller bara ha armar som håller om.

1 kommentar
Böcker

Atlas över avlägsna öar

March 11, 2015

atlas1atlas2

Judith Schalansky växte upp med att bläddra och drömma sig bort i kartböcker. Hur hon drog med pekfingret över sidorna, landade i främmande länder. Senare förstod hon att världsatlaser ger en skev bild av verkligheten och att den tvådimensionella kartan bara är en tolkning av världen.

Det finns en lång rad öar som ligger så långt från sitt fädernesland att de inte längre får plats på nationskartorna. För det mesta lämnas de då helt enkelt utanför; ibland får de ta plats i den kartografiska utdragssoffan: inpressade i en inramad ruta, uppträngda i hörnet, med egen skala, men utan information om deras faktiska läge. Så blir de fotnoter till fastlandet, i någon mening oumbärliga, men samtidigt mycket intressantare än den tunga, kontinentala korpusen. (s. 13)

Schalansky skriver: “Det är hög tid att vi börjar räkna kartografin till poesin och erkänner att atlasen hör till skönlitteraturen” (s. 22), och boken består så av nedslag på avlägsna eller bortglömda öar. Det är öar som är så små att även när man står mitt på ön så kan man höra havet, det är öar som ingen människa någonsin varit på och det är öar som långsamt sjunker ned i Stilla havet. På somliga öar bor endast enstaka pälssälar medan det på andra öar bor hundratals människor som lever efter olika förutsättningar och samhällssystem. Det är expeditioner, kolonialism, karga landskap och vilda hav.

Schalansky menar att hon delar sin fascination för avskurna platser med en sjöman, George Hugh Banning, som i början på 1900-talet seglade och drömde om att lida skeppsbrott, någonstans, varsomhelst, “bara det var en på en gudsförgäten plats omgiven av vatten” (s. 14).

Boken känns som ett titthål mot världen, haven, öarna och gör en hemskt nyfiken på att lära sig mer eller fara på milsvida äventyr.

Kommentera