Teckningar

Sten

January 21, 2018

Sten-EmmaHåkansson

“Det jag helst skulle vilja göra är att sitta som ett ensamt litet djur i skogen.” – Astrid Lindgren <3

Kommentera
Böcker

Dumma teckning!

December 18, 2017

Mint sitter tillsammans med sin storebror vid köksbordet och ritar. Eller ja, försöker rita. Allt storebror ritar blir jättefint, men Mints bilder blir aldrig som hon tänker sig, aldrig lika bra. Boksidorna fylls av ilska och frustration – Mints kinder blir allt rödare och teckningarna blir hopknycklade bollar. Men ibland uppstår något fint ur det förstörda…

Dumma teckning! är en mysig vardagsskildring om kreativitet och syskonskap som rymmer många känslor och mycket värme. Hjärtknipande och kul! Av Johanna Thydell och Emma Adbåge.

1 kommentar
Böcker

A

November 18, 2017

A är Martina Moliis-Mellbergs debut och består av tre prosalyriska berättelser som alla handlar om kropp och förvandling. Att bryta sig ut eller att försöka närma sig någon annan. Bli något annat. Författaren utgår från verkliga och mytologiska personer, till exempel jätten Atlas som straffats med att bära himlen på sina axlar.

Men min favorit är Ad undas, som är en fantasi om oceanografen och undervattensfotografen Jacques-Yves Cousteau.  Det är en absurd, ganska köttig och mycket rörande berättelse om Cousteau som seglar på havet med sin besättning. Havet är det bästa han vet, ändå känner han sig inte lycklig. Han sluter sig allt längre in i sig själv, gör efterforskningar och experiment. Det måste gå! På något sätt måste Cousteau kunna leva under vattenytan. Han bestämmer sig således för att bli en haj.

“Det är inte bara tystnaden, det är vattnet i sig. Hur det lägger sig runt kroppen, hur det är något att luta sig mot.” (s 10)

Och jag tyckte så mycket om referenserna till Edith Piaf. Cousteau läser hennes biografi och känner släktskap.

“Något händer när Cousteau lyssnar på Piafs musik. Han hör allt han inte kan se.” (s 13)

Kommentera
Böcker

Sent i november

November 6, 2017

Att läsa Sent i november är att få en varm filt om axlarna medan rugget och regnet slår mot fönsterrutorna. Detta är Tove Janssons sista bok om Mumindalen. Det har blivit senhöst, allt har vissnat och dött och de olika varelserna som Hemulen, Filifjonkan och Onkelskruttet söker sig av olika anledningar till Muminfamiljens hus. Huset, och familjen, minner dem om trygghet och värme. Men när de kommer fram, möts de bara av varandra. Huset är tomt och familjen är borta. Så de flyttar in, i hopp om att Mumintrollen ska komma hem igen.

“Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och säkra och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man försvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill.” 8-9

I Tuula Karjalainens biografi Tove Jansson: arbeta och älska, beskrivs hur Sent i november är Tove Janssons avsked till Ham (hennes mor) som gick bort samma år som boken kom ut. Det är en mycket vacker, varm och vemodig berättelse. Utmärkt novemberläsning!

“Man kan ligga på en bro och se vattnet strömma förbi. Eller springa, eller vada genom ett kärr i sina röda stövlar. Eller rulla ihop sig och lyssna till regnet över taket. Det är mycket lätt att ha det trevligt.” (58)

Läs mer:
Tove Jansson: arbeta och älska
Bildhuggarens dotter
Anteckningar från en ö

Kommentera
Böcker

Fågeln i mig flyger vart den vill

November 3, 2017

Jag har svårt att komma på någon vackrare levnadsteckning än den här. Sara Lundberg har i “Fågeln i mig flyger vart den vill” inspirerats av konstnären Berta Hansson som föddes 1910. Berta växer upp med sin familj på en bondgård i jämtländska glesbygden, och förväntas hjälpa till med gårdsarbetet. Hennes mamma är sängliggande i tuberkulos. Berta ritar och gör fåglar av blålera från diken, hon tänker att kanskekanske kan hennes teckningar och lerfåglar hålla mamma frisk.

Och Berta bär på en längtan – en längtan bort från gården och byn, en längtan efter att få studera och måla. Om det är rädslan för tuberkulosen, eller Bertas protesthandlingar som avgör det – men till slut förstår hennes pappa att hon måste få flyga dit hon vill.

“När jag blir stor ska jag bli konstnär.
Som Michelangelo.
Men det säger jag inte högt.
För det är inget riktigt yrke. Inget man blir.
Särskilt inte om man är flicka.
Det vet jag att pappa tycker.”

Sara Lundberg har läst Berta Hanssons brev och dagboksanteckningar för att skapa den här berättelsen. Och bilderna! Så stämningsfulla och skickligt gjorda. Den jämtländska naturen, Bertas skisser, hemmet-kyrkan-skolan. En berättelse om att våga gå emot alla förväntningar på hur en ska leva. För att en måste. Det finns inget annat. En berättelse full av sorg, längtan och hopp.

Kommentera