Header

Read More

Här kommer tips på tre fina böcker jag snubblat över de senaste dagarna. Livet på ett bibliotek.

Parkvarelser & andra varelser av Øystein Dolmen och Yokoland är en bilderbok som handlar om livet i en park – där det finns buskar att gömma sig bakom, där fåglarna kan sitta på skulpturer och låta tankarna flyga och där egentligen allt kan hända. Bilderna är väldigt roliga och det är fullt av knasiga figurer som till exempel spelar kort, skräms eller stickar.

En annan bilderbok jag blivit förtjust i är Beatrice Alemagnas Vad är ett barn?. Boken består av charmiga och hjärtknipande porträtt av olika barn, intill beskrivningar av vad barn tänker, tycker, längtar efter (som att ha skor som blänker eller höra samma saga varje kväll) och hur det skiljer sig från vuxnas göromål och längtan. “Det är vanligt att barn inte gillar att gå i skolan. Barn gillar att blunda och lukta på gräset, jaga duvor och skrika samtidigt, lyssna på havet inuti snäckorna och rynka på näsan framför spegeln.” 

Och när det kommer till hjärtknip så finns Anna Höglunds Om detta talar man endast med kaniner (för lite äldre barn eller vemsomhelst). Boken handlar om hur det känns att växa upp men aldrig riktigt passa in eller höra samman. Att behöva vara ensam för att inte tunnas ut, trots att man kanske egentligen inte vill. Att säga fel saker vid fel tillfällen, att tycka världen är läskig och att vara sin egen vän och fiende. Bilderna i boken är så fina och stämningsfulla och går rakt in i huden, magen.

Read More

På Instagram är allt mjukt. Här från vårens uppsatsskrivartider i Skåne till sommarens nygamla jobb i Östergötland.

Read More

Read More

Sandkorn ligger fortfarande kvar mellan boksidorna från strandläsning på Sardinien. Då var det bara blått hav mellan ön och Piombino, en kuststad i nordvästra Italien där Silvia Avallones Stål utspelar sig.  Berättelsen rör sig kring Anna och Francesca, 13 år gamla och allra bästa vänner, på gränsen mellan barndom och vuxenliv. Det är trasiga kattnosar, en kvävande hetta från solen och stålverket. Det är slitna höga hyreshus, våldsamma pappahänder och mammor med nedvända blickar. Mitt i allt detta drömmer Anna och Francesca om att bli någonting, komma någon annanstans.

“Anna och Francesca såg man aldrig gå upp ur vattnet. Det var imponerande att se hur de simmade bredvid varandra, ända ut till den yttersta bojen. De skulle ta sig till Elba en dag – simma dit, sa det – och aldrig mer komma tillbaka.” (s. 19)

Om att växa upp, om en påtaglig hopplöshet och ett slitet Italien, men också om det fina i det slitna – vänskapen, drömmarna. Jag tyckte väldigt mycket om berättelsen!

Read More

Read More

I helgen fick jag en tidig födelsedagspresent i form av en utflykt, hurra. Vi åkte färja, promenerade i Helsingör, stod i Kusamas Gleaming Lights of the Soul på Louisiana, drack rabarbersaft med utsikt över havet och avslutade med godsushi i Malmö. Fin dag! <3

Read More

Dagar kvar på uppsatsen nu, luften är kvav. Nästa: korrekturläsning, formatmall och finslipade sammanfattningar. Sedan medelhav.

Read More

Årets första dopp

Read More

När man arbetar sin sista dag på sitt knarriga bibliotek kan man lämna ett hejdåochlyckatill såhär.

Read More

Hej

Jag heter Emma och den här bloggen är en samling av mina illustrationer, fotografier och tips på saker jag tycker om. Välkommen hit!

Content may not be used without my permission.

Kontakt

emma(at)emmahakansson.se

Kategorier

Arkiv